- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
260

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Wagnerarfvet. Af Wilhelm Peterson-Berger

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2ÖO

WILHELM PETERSON-BERGER

därå lust- och olust-intryck, konsonanser
och dissonanser, afspegla och meddela
konstnärens personlighet, det väsentliga
och egenartade i hans själslif. Detta
är hufvudsaken. Men vare sig den
sålunda uppenbarade personligheten endast
är en estetisk eller artistisk romantiker,
som — enligt Wildes definition —
anser som sin plikt att »frambringa
det sköna», eller en viljestark och
verklighetskär kampnatur och lifstillbedjare,
för hvilken både konsten och moralen
ha betydelse endast såsom biologiska
funktioner, så blir det intryck, som
denna konstverkets personlighetsspegling
förmedlar, alltid med nödvändighet i viss s
mån etiskt, d. v. s. dess värde kan
endast mätas med de allmänna lifsvärdenas
mått. Inom enskildkonsterna blir dock
detta etiska intryck, som alltså fortsätter
och fördjupar det estetiska, knappast mer
än en dunkel, obestämd känsla.
Beethovens tonkonst tvingar oss sålunda först
till en rent estetisk beundran af sin
egenartade manliga skönhet; men ju mer vi
lara känna den, dess tydligare framträder
i vårt medvetande en förnimmelse af att
dess kraft, trots, innerlighet och värme
äro egenskaper hos Beethoven själf, och
vi börja utsträcka vårt intresse och vår
beundran till att omfatta icke blott de
enskilda konstverk, han skapat, utan
äfven och kanske framför allt den natur,
den rent elementära företeelse, den
personlighet, som skimrar fram på botten
som deras urgrund och källflöde. Men
en sådan beundran är en värdesättning,
från lifvets högsta synpunkter, ett etiskt
erkännande af de Beethovenska
själsegenskapernas biologiska berättigande.
Inom diktkonsten är förhållandet
analogt, men just ordets speciella förmåga
att vara på en gång konstnärligt
material och logisk funktion, att väcka
stämningar och fantasibilder och samtidigt
förmedla rent abstrakta idéer och begrepp är

orsak till de strider, som tid efter annan
uppblossa inom den litterära världen om
de moraliska tendensernas berättigande.
Och dock gäller äfven här orubbligt den
lagen, att ett konstverk skall först och
främst genom sinnesintryck, eller
minnesreproduktioner af sinnesintryck, och
genom väckande af de med dem i
verkligheten förbundna känslostämningarna
uppenbara och till omvärlden öfverföra ett
personligt andligt lifsinnehåll. Först
sedan detta skett kan man eventuellt tala
om en etisk verkan, hvilken då icke
härrör från någon möjligtvis i dikten inlagd
och med anspråk på objektivt
sanningsvärde förkunnad moralåskådning, utan
omedelbart från intrycket af det
elementärt väsentliga i diktarens natur, som
tvingar till värdesättning.

Om man med fasthållande af dessa
synpunkter pröfvar Wagnerdramernas
omedelbara verkan, upptäcker man, att de
enskilda konstelement, som i dem
samverka, visserligen hvar för sig uppfylla
villkoret att i första hand estetiskt
afspegla upphofsmannens personlighet, men
att deras sammansmältning i den
sceniska framställningen på ett egendomligt
sätt tyckes grumla, ja utplåna denna
spegling. I stället förnimmer man något
öfverindividuellt, etiskt eller kanske
snarare religiöst upplyftande, konstverket
tyckes spegla en kollektivpersonlighets,
ett folks själslif och framkallar en verkan
af det slag Aristoteles tillerkände det
attiska musikdramat.

Men denna omedelbara etisk-religiösa
verkan och denna förnimmelse af något
öfverindividuellt framträda blott hos
åhörare på det omedelbara mottagandets
stadium; de förflyktigas mycket lätt.
Gör man exempelvis Wagnerdramernas
musik till föremål för sin speciella
uppmärksamhet, dröjer det i regeln ej länge
förr än det etiska helhetsintrycket
förbleknar och tonsättningens estetiska sär-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:53:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1913/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free