Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Vårsång. Af Andrea Butenschön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅRSÅNG
Af ANDREA BUTENSCHÖN
Du kom som den gryende våren
kommer med svalornas tåg.
Kring yfviga gossehåren
en glädtighetsgloria låg.
»Min drottning, narcisserna dofta
och hela världen är glad!»
Den stämman genljuder ofta
ur doften af vissnade blad.
Du gick till flygeln att spela —
den sjöng en jublande sång.
Det var som hörde jag hela
hafvets brusande gång.
Hur varmt dina pulsar slogo
för den vaknande vårvärldens väl
i toner, som stego och dogo
och sjönko ned i min själ!
Då hörde jag röster ropa
från väsenden utan form,
de skreko tusen tillhopa,
som rösten går i en storm.
Jag hörde änglarna bedja
för barn, som ännu ej födts,
såg länk efter länk i en kedja
af själar, som aldrig mötts,
såg stora malmkupor svinga
i en fjärran kampanil
och hörde ett budskap ringa
om helg öfver ändlösa mil
och bars öfver soliga stigar
i ett vajande klöfverhaf,
där jag glömde den värld, som krigar,
för den ro, som ringningen gaf,
och glömde den udd, som stungit,
det mått, som aldrig fick nog —
Sin aftonsång klockorna sjungit,
du stod vid min sida och log.
Och mot din skuldra jag lade
mitt hufvud att hvila ut,
då tystnaden allting sade
en enda evig minut.
Det skalf inom mig, o stanna,
stanna du soldruckna vår!
Och hafsbrisen rörde min panna
och smekte ditt trotsiga hår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
