- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
275

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Från Stockholms teatrar. Af Carl G. Laurin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRÅN STOCKHOLMS TEATRAR

275

man skulle kunna säga både sin och sin
hustrus poliskommissarie, ty
poliskommissarien hade hållit ett skarpt öga ej bära
på fru Vannaires utan också på hennes
mans enskilda lif. Denna »kyskhet» hos
M:me Vannaire kom mig att tänka på
Augustini ord om hedningarnas dygder:
De äro, sade han, endast gyllene laster.
Jag vet ej hur pass elegant en
poliskommissarie i Paris kan vara, vet ej om det
alis är möjligt för en »hederlig kvinna»
med anständiga smycken och
silkesstrumpor att alis förälska sig i honom annat än
par caprice. Kan hon gifta sig med
honom? Kanske har jag underskattat
parisiska poliskommissarier? möjligen därför
att de, både i Stockholm och Paris,
förekomma i farserna, spelade af någon
enklare aktör, som i sista akten kommer in
för att »konstatera», iförd sitt
trikolorskärp.

I Charles Hériot, herr Laven, kan man
mycket bra bli kär, skulle jag tro, och
både hans toalett, hans säkra hållning samt
talets volubilitet borgade för ett lyckligt
äktenskap. Pjesens framgång berodde nog
ej så litet på fröken Borgström. Hon var
i mitt tycke bättre än Mille Charlotte Lyses.
Bland goda pointer märkes hennes sätt att
beteckna sitt inre afgörande — pjesens
peripeti —, då hon öfvergår från ovilja till
sensuell sympati i det ögonblick, dä hon
med en på en gång impulsiv och
medveten gest räcker Hériot sin afbitna kaka.
I ett par biroller lyste fröken Doris
Nelson — Lulu —, en liten slampa med
ovanligt omedelbart och sympatiskt
lättsinne, och herr Wettergren, som spelade
en pariselegant och tycktes både veta hur
sådana se ut och uppföra sig. Jag kan
knappast påminna mig att förut på
Stockholmsk scen ha sett någon så verklig
parisare, åtminstone hvad toaletten beträffar.

Slutligen gaf Intima teatern en liten
originell pjes af författaren till »Kamp»,
engelsmannen Galsworthy, kallad
Vild-fåglar, fantasi i tre akter. Den handlar
om en konstnär, som ej kan låta bli att
känna sympati för sådana som ej kunna
vara som vanliga människor utan lefva ur
hand och i mun och som stå där och
gapa, då det ej finnes något i handen.
De kunna ta sig för ungefär hvad som
helst utom arbete, och den snälle
konstnären kan till sin unga dotters förtviflan

ERIK WETTERGREN SOM FERRAND I
VILDFÅGLAR.

ej låta bli att ge dem pengar, te eller
starka drycker, ja han ber den fulle kusken,
den förfallne franske tolken och den
half-prostituerade blomsterflickan att bo
åtminstone öfver natten i hans små rum.
Författaren har själf ingen sentimentalitet,
och konstnären förstår att de ej kunna
hjälpas annat än för stunden, och serverar
därför inga moralkakor åt sina hungriga
vänner. Mindre lyckade och djupsinniga
äro resonemangerna mellan de olika
välgörenhetsteoretikerna, sir Thomas och
professor Calway, af hvilka den förre
representerar strängheten och statligheten, den
andre den vetenskapligt humanitära
synpunkten. Herr Emil Grandinson,
regissören, hade fått in en verkligt engelsk
stämning öfver det hela. Priset för aftonen
togs af herr Erik Wettergren, som i denna
pjes visade hur bildning och konstnärsskap
tillsammans kunna frambringa något
verkligt utmärkt. Redan entréen med den
magra, på en gång vänliga och skrämmande
typen, som uppdyker plötsligt ur dimman,
det latinska oförstörbara kulturmärket midt
i eländet, hans logiska vagabondfilosofi,.
brytningen, så fullkomlig, så genomförd,
att man mycket sällan får höra något lika
bra, allt detta kunde han förena till en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0298.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free