- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
287

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Ny svensk lyrik. Af Olof Rabenius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NY SVENSK LYRIK

287

leken på jorden ett lidande, men
förtrampad och förhånad lyfter den sitt öga mot
skyn, viss om att förhärligas i en annan
värld. Skalden hånar lifsträlarna och
jordedyrkarna, och han är trygg i
öfvertygelsen, att mot dem har Psyke ett
försvar i sina vingar. De höja henne öfver
smutsen, äfven när hon som prostituerad
sjunker till det djupaste
förnedringstillståndet. Äfven i rännstenen kan en lilja spira,
och äfven skökan kan vara en sångmö.
Det är att sätta lifvets motsatser på sin
spets. »Psyke» betecknar ett afgjordt
uppsving i Brogrens författarskap. Den
tyngd och ansträngdhet, som varit
utmärkande för stora delar af hans tidigare verk,
är väl ej heller här fullkomligt
öfvervunnen, och ett kondenseradt ogenomskinligt
föredrag förtar icke sällan sångernas
skönhetsverkan. Men flerstädes har diktionen
dock behag, i synnerhet i Psykes
vesper-sång, hvari han lyckligt träffat den enklare
vistonen och som på samma gång ger hela
samlingens vemodigt försonande
höjdstäm-ning.

Segla, segla, rosensky!
Länge nog går färden
öfver jordens siam och dy
här i denna världen.
Snart ditt anlet skiftar hy.
Segla, segla, silfversky.

Hvarje stjärna blir till hopp,
sändt om nya världar,
hvilkas gudsbestämda lopp
drömlikt mig omgärdar,
snart kring en förklarad kropp
morgonsolens sken går opp.

Segla, segla, rosensky,

sol, du gärna vike!

Kvällens moln blir morgonsky

en gång i Guds rike.

Ur en rymd så tung som bly

bär mig dit, min rosensky!»

Birger Nerman s Pan och Eros
innehåller dikter af mycket olika värde. De
första sångerna, som skola vara vigda åt
Pan, inge ej stora förväntningar, och den
i uttrycket litet puerila lifsglädjen i
exempelvis »Filosofi» och »Ön» har ingen förmåga

att smitta. Karlfeldtsreminiscenserna äro ej
heller uppbyggliga. Men bokens senare
hälft uppenbarar en poet, som tidigare
hållit sig dold. Den något bullrande
fri-luftsbeprisaren och lifsbejakaren viker
plötsligt för en elegisk erotiker, som gör
oss delaktiga af sitt vemodiga
lyckosvärmeri, sin stumma sorg, sin resignation
inför besvikelsen och sin förgängelsekänsla.
Till sist offrar skalden sitt lif och sin sång
åt Thanatos i en dikt, som med anklang
från Heidenstams »Jairi dotter» men
välbyggd och vackert fraserad spelar öfver
temat alltings förgänglighet.

Bengt E. Nyström tillhör de stilla och
och lifssaliga drömmarenas icke alltför
mångtaliga skara och röjer i sina dikter
— Kavaljer s par öller — ett fromt och
rent barnasinne, som helst dröjer vid
minnet af sina tidiga år och låter dess
sagoskimmer lysa ännu öfver mandomens dagar.
Han för oss i sina dikter omkring på
vandring i sin hembygd, hvars blommande
ängar dofta kring våra steg, helst då
stjärnorna sila sitt bleka ljus genom
skymningen. Man tar ett andedrag midt ur
naturens fullmättade skönhet i många af dessa
dikter, hvilkas milda svärmeri och
dämpade durklang mjukt svepa kring själen.
Och som kavaljer är han en nordisk
trubadur, icke onödigt gråtsam men med
manlig känslighet och friboren glädje. Den
dunkla klarheten i hans blick tyckes vara
ett lån från de ljusa, drömfyllda nätterna.
Så vekt och vackert kan hans lyra ljuda:

Böj ditt hufvud tyst och trött i handen,

vinden gnolar och vågen lyss.

Glöder morgon- eller aftonbranden,

var det ljus eller mörker nyss?

Sakta gungar safven, och på mjuka vingar

flyga svalorna tätt förbi,

vattnet krusar sig i fina ringar,

och i sanden

domnar vågornas sommarmelodi.

Skalden säger riktigt om sin stämma,
att den är svag och har föga malm i
klangen. Han kan trösta sig med att den
är ren. Det är bättre att vara sann och
äkta i det lilla än falsk i det stora.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free