- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
292

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Kellgrens-minnen. Några ord som text till bilderna. Af Otto Sylwan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Man skulle misstänka att häri låg en
hänsyftning på Leopold och hans »Oden»,
därest Kellgren vid den tiden känt till
denna tragedi.

Att stycken på vers, om de annars
vore förtjänta af pris, borde äga
företräde, anser Kellgren billigt, men
påpekar att i komedien rim och meter kunna
bli ett tvång för »en samqvämsdiscourse»,
»en kammarconversation». Och så
fortsätter han:

»Jag känner ej mer än Fransyska Språket,
där Comedien kan skrifvas lika lätt, och höras
lika naturlig på vers som Prose. Orsaken är
att de äga mycket rim, föga stadgad meter, få
inversioner och ingen egendtelig poesie. Deras
sång är såsom ett tal, och deras tal såsom en
sång.

Hvad slutligen beträffar Piecernas moralité,
lär det blifva nödvändigt att anse dem som
människjornes i den tid vi lefva. En hederlig
karl är den, som ej brutit mot missgärningsbalken
och som framför allt är charmant.»

Att Kellgren frånkänner fransmännen
»egentlig poesi», är ett vittnesbörd,
kraftigare måhända än något hittills bekant,
om den ståndpunkt han vid denna tid
intog. Han hade fördjupat sig i den
engelska poesien, han läste Milton och
Young och Ossian, lyrikern hos honom
var väckt, och han hade börjat anslå sitt
’ultima maniera’. I rad efter hvarandra
uppstodo »Sigvart och Hilma», »Till
Christina», Kantaten och »Nya
Skapelsen».

Af dessa har skaldebrefvet »Till
Christina» sitt särskilda intresse därigenom,
att det direkt inför oss i Kellgrens
lefnadsförhållanden. Det är såsom väl
bekant riktadt till fru Christina Nibelius
och skrifvet säkerligen 1789.

Det omedelbara intrycket af dikten
är nog: att dess föremål varit en icke
alldeles ung kvinna, utan mognad af
lifvet och erfarenheten; men data säga
annat.

Christina Ulrica Bagge var född den
18 juli 1767 i Tripolis, där fadren var
svensk konsul; han hade gift sig med
en franska, Virginie Pinatel. Familjen
hade flyttat till Sverige, maken hade
redan 1773 aflidit, och fru Bagge stod
ensam med tvenne döttrar och en son.
Uti Kellgrens bref skymta dessa, då
skalden i januari 1786 berättar för sin
vän Rudbeck: »Nibelius mår braf,
kurtiserar starkt hederliga fruntimmer, och
lägger sig mycket på kortkonster.
Innan man vet ett ord af, är han gift.»
—— Jan Erik Nibelius var vid denna tid
assessor i kommerskollegium och —— född
1745 —— hunnen till en ålder, då
ungkarlslifvet ej längre var idealet.
Kellgrens spådom besannades också snart:
den 3 okt. 1788 stod Nibelius’ bröllop
med m:lle Christina Bagge. Genom
förhållandenas fogande kommo de nygifta
att bli nära grannar till Kellgren. Denne
hade tillsammans med den bekante
politikern prosten Nordin ett par år haft
bostad i Malmskillnadsgatan n:o 19, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0317.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free