- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
312

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Ungerska dikter. Tolkade af Sigrid Elmblad - Hur skall jag nämna dig? Af Sandor Petöfi - Ungerska folkdikter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

312 SIGRID ELMBLAD

HUR SKALL JAG NÄMNA DIG?
Af SANDOR PETÖFI

Hur skall jag nämna dig

när jag i skymningsdrömmars timma

uti ditt ögas aftonstjärna djupt

min blick har i beundran sänkt,

som såge den för första gång

de ljufva stjärnor,

utaf hvars stråleflöden ljust

en ström af högsta kärlek gjuts

uti mitt hjärtas haf,

hur skall jag nämna dig?

Hur skall jag nämna dig,

när mig till mötes flyger varm

din kärleks blick,

den vingelätta dufvan,

hvars minsta fjäder bringar mig

olivebladets bud om frid,

hvars vingslag ge åt själen ro,

ty den är lenare än silke

och mjukare än dunet i en vagga,

hur skall jag nämna dig?

Hur skall jag nämna dig,

när mig din stämmas drömklang når,

den sferernas musik, hvars välljud

de torra vinterstammar

i blom och grönska skulle kläda,

uti den tron

att våren vore kommen,

befriaren, den efterträdde,

då redan näktergalen slår,

hur skall jag nämna dig?

Hur skall jag nämna dig

då dina läppars dubbla

rubin mot mina läppar skimrar röd3

och våra själar uti kyssens glöd försmälta,

så som i morgonrodnad natt och dag.

För mig försvinna tid och rum

och deras gåtlikt dunkla sällhet,

ty evigheten sänker sig till mig.

Hur skall jag nämna dig?

Hur skall jag nämna dig,

du lyckans höga gudamoder,

du fébarn af mot himlen stormad,

drömburen fantasi!

Du undersköna verklighet,

för hvilken hoppets armod blygts,

du själens enda lifsklenod,

kostbarare än allt på jord,

O, du mitt fagra ljufva unga vif,

hur skall jag nämna dig?

UNGERSKA FOLKDIKTER
I
Moder min har så mig rådt:
gift dig ej min son för brådt,
vänta tills förståndet dig
följa kan på friarstig.

Men jag svarat: moder, nej,
på förstånd jag väntar ej,
ty, om mitt förstånd får rå,
aldrig gifter jag mig då.

II
Ändlöst vida lågslätt, ack hur vän syns

du mig,
kär du är mitt hjärta, du, min själs

glädjestig,
som ett klart öppet bref, allt du djärfs

förråda,
allt hvad där står skrifvet kan jag

öfverskåda:
stora sköna, tankar läser jag i dig.

III
Silfverpopplars darrande blad vissna till

mark falla.
Höstens vind i hvirflande dans sopat

dem bort alla.
Med ett ensamt flygande blad
kärestans bud till mig hann:
Gud med dig, du käre,
Gud med dig du dyre,
vi få ej äga hvarann.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0337.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free