Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Portarna och andra dekorativa skulpturer för Saltsjöbadens kyrka af Carl Milles. En introduktion af Sixten Strömbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PORTARNA
321
FÖRTRÖSTAN (»LEFVA VI SÅ LEFVA VI
FÖR HERREN» ETC.).
den andras vrider sig solskifvan med
inskrift: Sol omnium temporum
moderator et dux. I fondrymden spänna sig
planetbanornas bågar.
Gruppens rena eterstämning
förstärkes till ödslighet af den strängt
symmetriska och frontala uppbyggnaden.
Som motsättning till denna abstrakta
stämning följer den tredje bildplattan,
med Förlorade sonens hemkomst.
Den är rik och festlig i stilen,
en arabesk af rörelser och folk, som
fyller ut% ytan med arkaisk skräck för
det tomma rummet.
Hufvudscenen är mellan två grofva
kolonner, som sväfva i ornamental frihet
från tyngdlagen. Där mötas far och son.
Den unge, naken och utmärglad,
hälsar med sorgsen stolthet, den gamle
vänder bort sitt ansikte i dold
sinnesrörelse. Modern och två andra
hufvuden visa sig i arkadräckan därofvan.
Utanför gränskolonnen skildras
förberedelserna till välkomstfesten. En fet
och en mager tjänare knoga hem med
vin — en jättestor drufklase. Därunder
flås den gödda kalfven, som slaktar-
Ord och Bild, 22:0. årg.
MÅLET (-JAG FÖRGÄTER DET SOM ÄR
TILLRYGGA» ETC.).
drängen brutalt åskådligt håller fast
mellan sina knän.
Figurformer och konturer äro här
utvecklade till kärfva, klumpiga
ornament, i släkt med vissa tidiga romanska
dopfuntsreliefer.
Slutligen den lägsta reliefen, som ger
en förunderligt stark och allvarlig
kroppslighet åt Pauli vackra ord om sin
målmedvetna sträfvan: »Jag vänder mig från
det, som är tillryggalagt, och sträcker
mig mot det som är framföre».
Där vandrar den nakne och
långskäggige apostlagestalten, ensam i
stjärn-rymden, med blicken oafbrutet emot
målet, Golgata, som syns långt borta.
Han sträcker ut sin ena arm rakt
framför sig och griper bland stjärnor och
måne efter en mystisk hand, som
uppenbarar sig i solen.
Bakom honom upphör all mark att
vara till, i den tomma rymden sväfvar
en ängel med ett döljande skynke, en
påminnelse om att äfven den starkaste
kan frestas att släppa målet ur sikte.
Portklappen till Glädjens dorr är en
rosenkrans med Crucifixus Triumphator.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
