- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
331

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Romain Rolland. Af Ellen Key

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

R0MA1N ROLLAND

331

unge tyske musikern och den unge franske
diktaren fyller den tredje af böckerna om
Paris, Dans la Matson.

Vännerna äro diametrala motsatser, och
därför mottager hvardera sig själf
fördubblad i och genom den andres själ. Jean
Christophe ger Olivier den eviga elden i
sitt folks själ, den tyska musiken. Men
också mycket annat, som den robuste
germanen har framför den sensitive
fransmannen. Olivier var ur stånd att kämpa med
yttre svårigheter; ömtålig, tillbakadragen,
snabbt sårad i sitt skönhetssinne,
lifsfrån-vänd och skygg för verkligheten. Jean
Christophe lär honom sin, i otaliga lidanden
vunna, visshet »aff lifvet måste lef vas för
att vetass. A sin sida öppnar Olivier —
genom sin intuition, sin ständigt unga, rena
blick på lifvet, sin vida andliga horisont,
sin fina kultur — nya världar för Jean
Christophe, hvars tjurskalliga ensidighet Olivier
motarbetar. Olivier vann mer vitalitet, Jean
Christophe mer harmoni; Oliviers själ var
stilla, vännens stormig: den ene ger sin ro,
den andre sin rörelse. Jean Christophe hade
snabbt kritiserat fransmännens svagheter,
och detta hade han kunnat göra ensam.
För att se djupt måste man älska. Olivier
visar Jean Christophe allt det han i
»marknaden på torget» ej ens anat. Olivier lär
honom, att bakom marknadsbarackerna
finnas de mänskliga boningarna, att
bredvid marknadssorlet det tysta arbetet går
sin gång.

I den stora hyreskasern de bebo lara
de känna män och kvinnor, som
representera det andra, det äkta Frankrike, det
som arbetar, som skapar eller som i
stillhet uppskattar alla stora andliga värden,
det Frankrike, som landsbygden sänder till
Paris. Olivier lär vännen förstå den
idealism, den religiösa hänförelse, som bor i
den franska själen, den hänförelse, som var
revolutionernas tändande flamma och som
brunnit i alla strider för förnuftet. Olivier
inviger sin vän i denna »idealisme guerrier
des batailles de la Raison»; han lär honom
förstå det stora i att kämpa för tankens
frihet, en kamp, som Jean Christophe för
sin personliga del aldrig behöft, eftersom
frihetskänslan varit själfva stommen i hans
personlighet.

Han börjar nu bilda sig en
lifsåskådning äfven genom böcker, ej endast genom
musik och människor. Därunder tänker

och talar han samman med Olivier på ett
så tankeväckande sätt, att man
begrundande stannar vid hvarje sida. Man säger
sig först efteråt, att alla dessa samtal mellan
en genial tysk och en genial fransman,
alla dessa fräsande sammandrabbningar
om idéer och rörelser i det dåtida Paris,
ge mer af Rolland själf än af de båda
ynglingarna. Man känner äfven att alla de
nya människor, som inskjutas i
framställningen, ej lika organiskt höra samman med
Jean Christophe’s andliga växt som
människorna i Tyskland. Dessa synas tillkomna
genom en större gestaltningsglädje och en
fylligare fantasi, än de franska
bipersonerna, hvilka ej verka så in i hvarje
enskildhet lefvandegjorda.

Men om än i Rolland’s bok, som i
Wilhelm Meister, de ständiga utflykterna
och episodernas mångfald äro en svaghet
i kompositionen, så måste man minnas att
det lika litet var Goethes som Rollands
afsikt att ge en väl komponerad roman.
Alla dessa afvikelser höra djupare sedt till
saken, som i främsta rummet är hjältens
utveckling genom de otaliga olika
inflytanden, som han reagerar mot eller
assimilerar. I andra rummet har hvardera
diktaren velat ge sin egen syn på lifvet och
konsten, på samtiden och framtiden.

I Frankrike har under de senaste
årtiondena nationalism och socialism, krig och
fred, katolsk reaktion och andlig frihet varit
antiteser, som ägt brännande
verklighetsvärde för tänkande människor. Såsom
Beethoven är dessutom Jean Christophe e
nöjd med att endast komponera: han vill
genom sina verk inverka på »die kiinftige
Menschheit»; han vill »ge mod. vill väcka
ur feghet och sömn». Och därför angå
honom personligt alla frågor, som angå
mänskligheten.

Ur alla dessa synpunkter äro vänskapen
och tankeutbytena mellan den unge
fransmannen och den unge tysken en af
verkets viktigaste delar. »Jean Christophe är»
— säger en österrikisk kritiker — »det
viktigaste, som sedan 1871 skett för att åter
närma Frankrike och Tyskland till
hvarandra. »

Det är en symbol, när den tyske och
den franske ynglingen genom att älska
hvarandra lara sig älska det största,
hvar-deras nation gifvit mänskligheten —
musiken i ena fallet, förnuftets och frihetens.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0356.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free