- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
334

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Romain Rolland. Af Ellen Key

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

334

ELLEN KEY

III

Det är underligt med världsryktet.
Stundom nås detta snabbt genom förhärligande
vänner: en väg till ryktbarhet, som ofta
hårdt hamnar sig; ja, som är farligare än
det rykte, fienders angrepp bereda. Ena
gången vinnes ryktet i ett slag genom ett
ypperligt verk ; andra gången förberedes
det i stillhet och brusar så plötsligt fram,
med dånet af ett stort vatten, danadt af
många små källådror.

Det sista fallet är Romain Rollands.

När jag 1909 i Schweiz läst honom,
kom jag snart efter till Paris, där han då
ej nämndes bland de berömda diktarna
och där äfven hans vänner menade att
han ej torde komma att öka sin läsekrets
utöfver de 10—15,000 trogna, som han
ägde inom den fransksprakiga läsevärlden.
I Tyskland, än mer i Sverige, var han
okänd äfven till namnet.

Nu däremot svara allt fler fransmän

— då någon frågar om ingen ny storhet
finnes i den franska litteraturen: — »Romain
Rolland». Medan det officiella Frankrike
och dess press alltjämt äro passiva, ha
nu en mängd andra blad och revyer
utgifvit särskilda nummer för att fira
fullbordandet af Jean Clwistophe. Verhaerens
tyske tolkare, Zweig, förespår att liksom
Gobineau, Maeterlinck, Verlaine,
Verhae-ren först i Tyskland vunno det fulla
erkännandet, skall också Tyskland, musikens
land, visa den fullaste förståelsen för
bokens båda hjältar, musikern och musiken,
denna högsta symbol för alla motsatsers

— äfven nationella motsatsers — slutliga
harmonisering.

»Nu», skref en stor Amerikatidning,
»afhandlas Jean Christophe af två
världsdelar.» En engelsk öfversättning är redan
utkommen, en förstklassig tysk utkommer,
en svensk är under arbete *. En
engelsman — H. G. Wells — har kallat Jean
Christophe »the archetype» af hvad
romanen måste bli: »ett epos om nutidslifvet,
ett epos, som går på bredden och på
djupet af tidens problem och sålunda blir ett
uttryck för en personlighet, med vilja och
makt att suggerera oss sina ideal i fråga
om det rätta sättet att lefva lifvet.»

* Öfversättarinnan, fru Louise Åkerman, är
lyckligtvis fullt skickad för det svåra varfvet.
Första delen har utkommit på Albert Bonniers förlag.

Wells har rätt i att nutiden längtar
efter sådana böcker. Men det är dock ej
deras värde som diskussionsväckande och
problemfördjupande, hvilket blir det
varaktigaste. Det är tvärtom dessa moment,
som fortast föråldras.

Nej, det är den psykologiska
divinationen och den konstnärliga
gestaltningsförmågan, som komma att bevara Jean
Christophe lefvande och därmed äfven de
i den strålande geniala tankarna om lifvet
och människorna, om samtiden och
framtiden.

För nya släkten blir boken dessutom ett
dokument till tidens själshistoria. Ty
Rolland har på den allvarliga delen af den
franska ungdomen ägt ett inflytande,
jämförligt med hans egen skildring af Tolstoys
inverkan på honom själf och den med
honom unga generationen. De unga ha af
honom lärt, att det flyktiga
mode-förhållandet till de stora andarna eller idéerna, som
Paris danar, är ofruktbart; att det allenast
är genom hängifvenhet en andlig växt kan
äga rum; att skepsis gent emot all storhet
är fattigdom men beundran och kärlek »det
starkaste sättet att lefva». De unga ha hos
honom funnit förakt för fraserna, för
deklamationen och af honom undfått Goethes
skapelsebegrepp: I begynnelsen var
handlingen. De ha hört honom förkunna den
nationalism, som är trohet mot det bästa i
den franska nationens väsen: kärleken till
sanning och rättvisa, viljan till frihet och
broderlighet, offervilja för dessa ideala
värden och först och sist drömmen om en hela
mänsklighetens lycka. Den drömmen, som
för oss germaner tål att sofva på, är hos
fransmannen en aldrig stillad blodets oro. Och
det är endast genom att då och då låta sitt
blod för dessa drömmar, han känner sig lefva
upp till sina högsta ideal. De unga, för hvilka
hvar ny del af Jean Christophe varit en
stor händelse, förakta med Rolland
esteticismen, som vänder sig från lifvet, liksom
de finare eller gröfre njutningar, som
stackare kalla »lifvets mening». De ha lärt
sig skilja mellan den stora konsten och
deras verk, som tro sig göra konst men
endast göra konster. Men först och sist
ha de under reaktionen tillbaka till den
kristna »tron» — en reaktion, man
motiverat med att vetenskapen ej kunnat
»förklara» lifvet eller »försvara» det — fått
en ny källa med lefvande vatten. Rolland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0359.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free