- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
335

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Romain Rolland. Af Ellen Key

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ROMAIN ROLLAND 335

har hvarken sökt förklara lifvet eller
försvara det. Ledmotivet i hans stora
symfoniska verk är Beethovens tanke: Durch
Leiden Freude. Vi kunna — så talar han

— hvarken förstå lifvet i all dess
motsägelsefullhet, ej heller förädla det i all dess
brutalitet på något annat sätt än genom att
själfva i fullaste och högsta mening lefva
•det. Musiken, den allförenande konsten,
kärleken, det allfamnande själstillståndet,
äro de båda högsta andaktsförhållanden till
den Gud, som är lifvet.

Mera vet Rolland icke. Och mer än han
vet, svarar den sanningskäre icke.

»Jag kan ej», skrifver han, »ge något
metafysiskt credo. Ty för det första
kommer jag aldrig att bedraga mig själf genom
att säga jag vet det, som jag icke vet, som
jag på sin höjd kan föreställa mig eller
hoppas. För det andra kommer jag aldrig
att innesluta mig inom gränserna af någon
tro. Ty jag hoppas utveckla mig intill min
sista dag- jag vill förbehålla mig obegränsad
frihet till intellektuella förvandlingar och
förnyelser. Jag har många gudar i mitt
Pantheon. Men min främsta gudom är
Friheten. För ögonblicket skiljer jag icke
människoandens väsen från den gudomliga
andens, af hvilken den förra är en del.
Men jag tror knappast att denna
gudomsande fyller universum. Den söker
visserligen uppfylla världen och styra den. Men
intet talar för att detta skall lyckas. Äfven
i detta afseende bevarar jag utrymme för
friheten. Den rena monismen tillfredsställer
mig icke. Jag är mer böjd för en
dualism af samma slag som den gamle
Empedokles trodde på. Jag har en gränslös
beundran för de för-sokratiska filosoferna,
de vise från Jonien och Magna Græcia.
Ja, mitt första arbete — som skrefs i Rom
för tjugo år sedan — var ett drama med
Empedokles som hjälte. Kampen mellan
två principer är för mig påtaglig i världens
hela historia, den materiella som den
moraliska. Frågan är om det finnes en tredje
princip, i hvilken de båda andra äro
inneslutna eller harmoniserade? En
treenighet således — det är egendomligt huru
denna form påtvingar sig människoanden

— men en från den kristna
treenighetsbegreppet mycket afvikande, eftersom den

innebär en fader och två stridande bröder:
en triad, som står nära den antika
kosmo-gonien, af hvilken vi finna ett återsken hos
Hesiodos i Kaos, Gæa och Eros. Lefver
jag, skall jag fördjupa mig i antikens
tänkande. Dessa gamla filosofer ha lefvat i
innerligare kontakt med naturen än några
af deras efterföljare, och dessutom
uppsamlat hela Orientens tusenåriga visdom.»
Utom detta personliga uttalande af
Rolland själf har en med hans tankar förtrogen
fransk vän gifvit mig tillstånd att meddela
följande framställning af Rollands
tankeriktning, som jag här nedan återger på
originalspråket:

La liberté de son esprit, sa lucidité, sa
penetration suraigue, le rendent incapable d’accepter le
moindre dogme ou la moindre contrainte. On ne
voit méme pas ce que pourrait avoir, sur un tel
esprit, je ne dis méme pas une prise directe mais
une influence appréciable quelconque. Cet esprit
est seul, magnifiquement seul, aussi indépendant
que si le monde venait de naitre. Aussi est il
égale-ment loin de toutes les religions révelées que de
tous les systémes. Il n’admettrait nullement que le
christianisme ou toute autre religion se rapportåt
pius au passé, et le darwinisme, ou scientifisme
quelconque, pius a Tavenir. Il verrait dans ces
diverses maniéres de voir la vie, des formes de
1’esprit humain qui reviennent a intervalles
périodi-ques et dont Tune n’est pas pius que l’aulre un
pro-grés absolue auquel il ne croit pas. Seulement,
par så nature méme, il est antimatérialiste. Il croit
a la dualité de Tårne et du corps d’une facon
absolue, organique. Il souhaite sincérement quitter
ce corps et aller vivre d’une vie pius large et pius
pleine. Point d’immortalité personelle: il n’en peut
entendre parler! Ce serait la continuation de cette
captivité dans une personalité étroite qui lui parait
étouffante. Il a la sensation qu’il ira aussi vivre en
Dieu, n’entendant par ce mot aucun dieu
anthro-pomorphique mais un reservoir de vie universelle.
Il aime plonger, a travers le temps et Tespace, dans
une meditation ou il oublie totalement så personalité,
et y trouve une sorts å’ivresse. Il a dit ce mot
admirable et terrible: »Il m’arrive parfois, entre mes
amis absents ou presents, vivants ou morts, de ne
faire aucune diffirence.ft Demander a un pareil étre
s’il est du passé ou de l’avenir ne s’appliquerait a
rien: il est hors du temps . . .

Själf har jag endast råkat Rolland genom
bref. Men några ord om hans väsen, så
som detta verkat på en annan diktar e? kan
jag här som afslutning meddela:

»Det säkra, erfarenhetsmättade, det
mognadt anspråkslösa ... i hans väsen;
godheten, den oerhörda renheten i alla syften
. . . äro välgörande . . . Allt är solidt, med
vilja och medvetenhet framvuxet: en
människa, som blifvit allt bättre . . . Från honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0360.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free