- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
352

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Något om den nutida folkvisans melodirepertoar. Af Johan Götlind

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

352 JOHAN GÖTLIND

Lejonbruden.

Zandals kanon.

Ung Erik mötte Karin sin. Bondeson
upptar en sådan i sin Visbok I, sid. 63.

Kväsarvalsen.

Drabanten Gustaf Örn.

Jag vet ett regemente.

Petter Jonsons amerikaresa. Denna
är samma melodi, som brukar sjungas
till »Klockarfar skall allting bestyra» och
öfverensstämmer i det närmaste med
melodien till folkleken »Stjärnor små uppå
himlen blå de lysa».

En liten fågel satt en gång.

Mossbelupen hydda står vid
Heck-las fot.

Amanda satt med en krans i håren.
Denna upptar Bondeson i sin Visbok I,
sid. 220.

När kvällen kominer och bjuder hvila.

Fröken Fägerskiöld. Samma melodi
som Elfsborgsvisan.

Skeppet Skulda. Åsyftar en visa om
skeppet Skuldas förlisning.

Arbetets söner.

Inte så sällan förekomma
hänvisningar till kupletter i moderna revyer.
Men då revyförfattarna i sin tur ofta
tagit sina melodier från gatsångaren och
folkvisan, träffa vi äfven här på gamla
folkvisemelodier, mer eller mindre
förvanskade.

Våra stora »kulturskalder» få också
emellanåt låna namnet till melodierna,

som följande angifningar visa: »Det
suckar i den stilla dalen» (Nicander),
»Björkens visa», »Kung Karl den unga hjälte».
Men det är dock endast undantagsvis. Man
minns mycket bättre den muntra visan
om »När Liss Olof Larsson till
Stockholm for» eller »Petter Jonsons
Amerikaresa» än »Det växte uti Hildings gård»,
och visor om skeppsolyckor och rysliga
mord är något mycket mera
påtagligt än »kulturskaldens» vandringar i sin
egen själ.

Äfven kärleken, den veka och dröm
mande, den hemska och allvarliga, har
fått sin tribut. Mycket vanliga melodier
äro »Hjalmar och Hulda», visan om den
otrogna kvinnan och älskarens hämnd,
»I låga ryttartorpet», som handlar om
den trogna kvinnan, här representerad
af en soldathustru, och den veka och
drömmande och djupt vemodiga
melodien »Det suckar i den stilla dalen»,
visan om den hopplöst längtande flickan.

Säkert är, att folkvisan ännu lefver
ett rikt lif. Det visar icke minst de stora
upplagor af vistrycken, som ibland nått
upp till 30 a 40 tusen ex. Hur många
»kulturdiktare» kunna skryta med sådana
upplagor af sina lyriska arbeten?

Jag har lagt märke till att i
skogstrakter och ensliga bygder är folkvisan
mera vanlig än på andra ställen. Och
det är ju naturligt. Ty ensamheten föder
det stora behofvet af sång.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0385.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free