- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
360

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Den medvetna. Studie af Ode Balten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

36o

ODE BALTEN

det, den lilla psykologen, som ända
lyckats styra ut hans farkost ur stiltjen och
upp i vinden igen. Men hon var nog
ingenting mer än ett halmstrå på vattnet
eller en hvit näckros bära, som strax skulle
väja för hans hand, när han ville famla
efter räddning. Och från en villa på
stranden ljöd i hans öra Valse Septembres
satser som höstvind i aflöfvade träd . . .

Där stod hon ju på bryggan och
väntade, den lilla kamraten. Och hon tog
hand om honom som en yngre bror.
Hon förstod honom bättre än han
förstod sig själf.

Men den lilla doktorn då? Hvar var
hon? Var hon inte där? Hvad? Var
hans lilla doktor inte hemma? Hvad?

Hon var ute och seglade med några
gäster i familjen . . .

. . . ute och seglade? Hvarför var
hon ute och seglade? Hvarför var hon
inte hemma? Skulle han inte träffa den
lilla doktorn? Hvad var meningen? Var
hon långt ute?

Ja . . . långt. Kanske kom hon hem
till middagen, kanske . . . kanske inte.

Nej då, hon var inte hemma, den
lilla doktorn. Han brukade gärna
begagna epitetet lilla, när han talade om
någon. Människorna förekommo honom
ju så oansenliga; de kunde gärna vara
litet större, tyckte han. Han talade
alltså med förkärlek om lilla Spinoza, lilla
Goethe, lilla -Stimer, lilla Kant eller lilla
Lombroso, gärna med ett litet herr
inskjutet emellan; det tyckte han inte var
för mycket, ett sådant litet uttryck af
relativ aktning eller åtminstone tolerans.

Men den lilla kamraten motionerade
honom före badet och visade honom på
hvilka stenar han skulle hoppa för att
komma ut på djupet. Hon behandlade
honom som ett barn, alldeles som det
barn han kände behag i att simulera
och som han till stor del också var i
grund och botten.

De vandrade i skogen. Han skulle
nödvändigt upp på alla utsiktspunkter för
att se på hafvet. Men det sade han
inte. Det syntes ett segel, ett segel vid
horisonten. På afståndet tycktes det stå
alldeles stilla. Men att det rörde sig
kunde man förstå af att det slutligen
var försvunnet i solgatan.

Han tittade troget efter seglet i hvar
glänta. Det närmade sig nu, det växte,
och man kunde se, hur vinden spelade
i tacklet.

När de kommo tillbaka till villan, då
landade lustseglarna. Han såg, hur de
hoppade i land, närmade sig, gingo
genom trädgårdsporten.

Välkommen, sade jag lagt, när han
hälsade. Jag såg skrämd ut och
försvann.

Under middagen var jag tyst och
förstämd, där jag satt långt ifrån honom.
Jag reste mig före de andra från bordet
och var försvunnen.

På eftermiddagen reste han tillbaka
till staden med den enda lägenheten och
fick alltså sällskap med de öfriga gästerna
och med mig.

Båten gled och gungade under
maskinens entoniga stampning. Den
vänliga stranden sjönk i fjärdens bakgrund.
Den leende ön var ett minne.

Passagerarna sutto och darrade i täkt
med båtens pulsslag, registrerade alla
rörelser, styrbord och babord, framåt,
stopp eller back. De vaggade lydigt
som strändernas vass i dyningen. De
voro som sofvande väsen på ett
spökskepp. Från land tonade sånger, och
man dansade här och hvar på balkonger
och verandor, under det fyrarna ute på
de skymmande fjärdarna började glimta.

Jag talade då och då med låg röst
om likgiltiga ting. Men han hörde det
knappt. Han betraktade mig skyggt
forskande, lika skygg som jag föreföll
själf. Och han genomilades af medh-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0393.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free