- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
395

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Tessinska palatset. Af Osvald Sirén - Den sista striden. Af E. Walter Hülphers

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TESSINSKA’ PALATSET 395

någon arkitekturbok. Det är icke de
enskilda delarna utan det sätt, hvarpå
de äro sammanställda till en storslagen
komposition, som här i främsta rummet
intresserar oss.

Hufvudbyggnaden är ju utvändigt
synnerligen enkel: såväl mot gatan som mot
gården visar den slätputsade fasader.
Bottenvåningen är rusticerad och försedd
med rundbågsfönster, de öfre våningarna
med rätt kraftiga, ljusa sandstensramar
kring fönstren; endast raka gafvelkrön.
Till sin allmänna grundkaraktär äro
fasaderna sålunda härledda från den tidigare
romerska barockens palatstyp, hvilken
ju äfven fått tjäna såsom mönster till

slottsfasaderna, men modifieringen af de
italienska förebilderna är ganska
kännbar, synnerligast i följd af de stora och
tätt placerade fönstren. Sådana fönster
leda åter tankarna snarare till Frankrike
än till Italien. Tessin har trots sina
utpräglade italienska sympatier och sin
sträfvan att främst följa de romerska
förebilderna i mångt och mycket icke
kunnat undgå att skapa mera i fransk
ända. Men de franska och de italienska
elementen ingå hos honom en
harmonisk förening, sammansmältas till en
individuell stil, som väl aldrig framträdt
på ett mera fängslande och
karakteristiskt sätt än i hans eget palats.

DEN SISTA STRIDEN

AF E. WALTER HULPHERS

Det är natt, en dunkel natt,
genom diset stjärnor matt
inom töckenkransar brinna.
Någon källa höres rinna,
då och då från någon topp
faller tungt i skogen dropp.
Allt är tystnad, väntan, vaka.
Tystnaden tycks sakta andas,
väntan som af hjärtan slå,
vakan ängsligt se tillbaka
under grenarna, som blandas
till en sky. Försiktigt gå,
smyga öfver ris och rötter
mänskofötter, jägarfötter.
När i morgon dagen randas
skall på nytt en drabbning stå.

Blott en handfull män, en skara
gått att värja barn och vif,
gått att dela nöd och fara
och att skänka sina lif.
Vet, de äro landets sista
hopp, om deras ögon brista
är ett rike plånadt ut,
är vår värld ett hjärta mindre
och en hjältesaga slut.

Och de veta det och vänta,
medan stjärneflocken vändes
öfver tider, tal och män,
bistert lyssnande ur dunklet,
bistert spejande mot dunklet
om ej döden kommer än.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0436.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free