- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
397

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Mariettas seger. Af Hilma Angered Strandberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MARIETTAS SEGER

Af HILMA ANGERED STRANDBERG

p^SS^M ARIETTA, ropade systern —
år \ /l^l hårdt och retligt, hon stod
|W V 1 fi på knä för att göra upp eld
§jjfr@> rf§S^P på spiselhärden lagt vid
golfvet, men pinnarna tycktes riktigt surna
under hennes händer, det var som
för-gjordt, alldeles ja, där satt ju Marietta
och stirrade rakt ner i spiselgapet —

— Låt bli, hör du! Ge dig af till
Giacomo’s och hämta kastanjemjölet till
baket imorgon.

Marietta, som strax slagit ned
blicken, tänkte lite på soppan, som säkert
hunne både kokas och kallna innan hon
vore hemma igen, nog skickade
Giacomo’s själfva hit mjölet, som de lofvat.
Men hon gjorde ingen anmärkning utan
gick stillatigande ut på landsvägen, där
den strök fram bildande bergsbyns enda
gata. Spänstigt och stolt rörde hon sin
välväxta kropp, lätt som flickor, vana
att bära bördor på hufvudet uppför
knaggliga fjällstigar, träda med fötterna, när
de komma på slätmark. Men de stora
ögonen, ur hvars djup ibland kunde
spraka fram något likt ett brännande
gnisterregn, som inte alis passade ihop
med världen, hon lefde i —- de höllos
fortfarande sänkta. Hon var i alla fall
så vacker, som hon kom, att de yngre
männen i ögonblicket måste le, och
kvinnorna stannade tungorna, som vid
hennes åsyn begynt löpa, ja en och annan

ömsint menade, att det var synd om
Marietta. I grunden vore hon snäll och
bure sitt kors med ödmjukhet. Men
hvad hjälpte sådant? Det förfärliga
blef ju för hvart år klarare och
vissare. —

Hvem skulle kunnat ge besked på,
när det tagit sin början? Kanske skedde
det redan den tidigvårskväll i hennes späda
barndom, då far och mor kommo ut
för snöskredet, medan Marietta själf,
liten byting som hon var, påträffades
oskadd. Föräldrarna hade varit och
hälsat på sonen, som brände kol högt uppe
i skogen på Baldoberget, och den
yngsta hade de tagit med sig. Den vintern
låg riklig snö i Apenninerna, och som
det nu artade sig till töväder, och
möjlighet till snöras icke var utesluten, ville
sonen, att de skulle öfvernatta i hans
koja. Men Marietta grät och jämrade
sig så besynnerligt, att modern inte
lyssnade till rådet, nog hunne de hem i tid.
Och så spände man sina fyrkantiga
spjäl-bräden till snöskor under fötterna och
begynte hasa sig utför. Hur och när
sedan olyckan hände, skall ingen
någonsin få veta. Men skredet hade säkert
träffat dem, för deras kroppar hittades
ett stycke från åsnestigen — begrafda
under drifvorna. Bära Marietta befanns

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0438.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free