- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
398

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Mariettas seger. Af Hilma Angered Strandberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

398 HILMA ANGERED STRANDBERG

sittande stilla på en torrsopad fläck i
fjället och hon log i blidvädret mot
soluppgången. Att brodern just samma
morgon råkade gå ned till byn och finna
henne tycktes lika underbart som hela
händelsen i öfrigt. Det var nämligen
inte hans vanliga köpedag, och milan
brann vackert, han hade endast drifvits
af en stor oro. Allt tillhopataget måste
väcka sällsamma tankar. På något sätt
vore Mariettas lif skyddadt. I början
betraktade folk henne också nästan
vördnadsfullt, de tänkte med stolthet på att
deras by ägde en varelse så tydligen
omhuldad af madonnan. Och när den
Heligas dag inföll på sommaren, och det
oändliga festtåget af värkbrutna
åldringar i hvita kåpor och beslöjade kvinnor
med tjocka, rykande kyrkljus och små
flickor med kransar af alpvioler och
smala ljus, som jämt ville slockna,
snodde sig som ett hvitt och rödt band
öfver de kullriga ängarna och rundt
höjdens kyrkogårdsmur och så ned igen,
hela tiden mot en bakgrund af berg,
som brunno likt blå flammor i
eftermiddagssolen — den dagen trippade lilla
Marietta främst bakom den Ljufligas
bild, buren högt under purpurtaket.
Hennes ljus lyste alltid klarast, hennes
blommor voro de friskaste och hennes
klänning hvit och välstruken. Och hon
log förklaradt. Ingen hade sett ett
leende som lilla Mariettas. Man kunde
inte ta bort blicken — det var likt det
ljufva vårljuset, inte bjärt klart men bära
ljusare för att det sågs liksom genom
ett lätt rörligt töcken.

Tänk att allt det där skulle till den
grad förändras! . . . Men människan har
nu en gång fått sitt förstånd, och till
slut måste den enfaldigaste inse, att
saken inte hängde rätt ihop. Hvarför
skulle just Marietta ha blifvit den
utvalda? För att hon var en bra flicka?
Bevars jaa — fast något så särdeles var

det väl inte just, nog fanns mödrar,
som hade lika snälla döttrar, det skulle
varit roligt att veta hvarför inte den
Välsignade kunnat se lika nådigt till dem?
Nej saken föreföll allt mera orimlig. Och
när den synats i alla dagrar och
granskats från alla sidor, blef det märkliga
upptäckter af.

Där var nu t. ex. Assunta. Ett
riktigt helgon, försäkrade alla, sedan hon
dött knall och fall af hostesjuka en vår,
efter att ha legat och tvättat kläder vid
den iskalla bäcken. Där var den kära
rara Ester, hvars lilla barn trampats ihjäl
af ett af de splitt nya blixtodjuren, som
rusat igenom byn öfver den lekande lilla
och försvunnit igen som en djäfvul på
svarta vingar och lämnat efter sig gråt
och jämmer och en otäck stank, som
ingen förr känt. Där var — aja en hel
hop goda människor, som i årens lopp
råkat ut för olyckor. Men det märkliga
vid dem alla bestod i, att Marietta
vanligen funnits i närheten och kunnat, om
hon inte varit försäkrad hon, träffas af
samma hårda hand. Hvem låg vid
sidan af Assunta, när vattnets isstycken
sände sin dödande kyla upp i hennes
stackars bröst? Hvem hade? strax förrän
automobilen svängt om kröken, gått
öfver vägen och ropat »lilla raring» åt
barnet, som minuten efter vardt en
ängel? Men värre, mycket värre ting skulle
inträffa.

En höstkväll samlades ungdomen på
en liten trekant till torg midt i byn för
att fira den glada vinfesten. Rundt om
i landet pressade man de dagarna saften
ur sina drufvor, men naturligtvis växer
inte drufvor så högt i Apenninerna, och
de fattiga här i byn få sällan smaka vin.
Ack kära hjärtandes, det finns regniga
år, då de få baka in en sorts gräs, som
de finhacka, i polentan för att spara på
majsmjölet, hvar skulle då vinet komma
från? Därför kan ingen undra på att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0439.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free