- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
403

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Mariettas seger. Af Hilma Angered Strandberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MARIETTAS SEGER

403

Hon skrattade sakta — så dumt det
hela blef, här gick hon ju, fria
människan, ung och stark.

Bära alldeles för enformigt här uppe
i bergen, man blef tungsint och hittade
på en hop galenskaper, i stån brydde
ingen människa sig om sånt.

Hon skrattade än mer. Det var
Michel, som brukade säga så, och alltid
vek då de hemska tankarna ur hennes
sinne. Det kändes så tryggt att en fanns,
för hvilken det andra, stygga, var bära
en tokig inbillning, en stor förvillelse.
När han inte aktade faran, kunde den då
verkligen finnas till?

— Jag gick och tänkte på att resa
till sta’n jag, sa hon och log utmanande.

Michel, som stått med något
inställ-samt betaget i sitt vackra välfödda
ansikte och väntat på detta leende,
mulnade strax:

— Språka inte dumheter, sa’ han
kärft — det ska väl inte behöfvas.

Han trodde, att hon menat det stygga,
och det ville han aldrig ens höra talas
om, han visste inte hur borta det just
nu var från hennes tankar, och att hon
bära pratat dumheter.

— Jag dröjer väl kanske lite.

Och som Giacomo’s blåmålade
gårdsport i detsamma syntes, sprang hon
strålande ditin.

Michel ryckte hatten ned öfver
pannan och stack fingrarna i de stora,
penningstinna västfickorna, som gossarna
pläga det häruppe. Men när Marietta
kom ut igen, som en stormvind, såg hon
sig förgäfves om efter hans ståtliga
person. Det kom byfolk gående på vägen.

* *

Hela historien måste tillskrifvas
Mariettas konster. En förmögen gosse som
Michel, och här som fanns så många
bra flickor, vackra också för den skull!
Ett barn förstod, att hon helt enkelt för-

häxat honom. Inte nog med att han en
tid bortåt slagit sina lofvar i smyg kring
hennes husknut och förärat henne
halsband och silfverring, nu började han
öppet göra henne sällskap hem från
mässan och satt till och med på
värdshuset och pratade stora och syndiga ord
om att alltsammans vore påhitt, och att
han gaf anklagelserna mot Marietta hvad
som flyger och far. Han tog i så
häftigt, att man makade sig undan —
sannerligen svårt att tro en erfaren pojke,
som därtill bott långa tider i sta’n, om så
mycken dårskap. Ånej nog vore det
så, att en annan hjälpt till, på hvad sätt
visste hon bäst själf. Knappt att undra
på om hon blifvit rak och högfärdig på
kuppen. Hon började gå med ögonen
djärft uppslagna och närma sig folk så
där, som om det hela inte varit
någonting eller också något langese’n förflutet,
som borde vara glömdt. Här gällde att
påminna henne eftertryckligare om hvem
hon vore. Bäst att ropa högt nu, när
hon gick förbi: — Akta er därframme,
ser ni inte? Och att rycka bort ungarna
så häftigt, som om de redan suttit i
dödens käftar. Också lämpligt och
rådligt att rita på alla hus och väggar röda
kors, sådana som användas på
lagårdsväggarna till kreaturens skydd mot onda
makter. Sannerligen kunde hon inte
tacka för om man lämnade henne
oantastad, att bära hand på en sådan som
henne är ingen dödssynd, tvärtom är det
snarare en förtjänst att röja så mycken
farlighet ur vägen. Men sin plats skulle
hon veta, och hvad menade hon
egentligen med karlen? Hvad hoppades och
förmodade hon? Väl aldrig att han
skulle —

Nu förhöll det sig dock så, som det
mest förhåller sig när fråga är om nästans
angelägenheter: att folk bära visste halft
besked. För det första hade Michel ännu
inte talat med Marietta om giftermål, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0444.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free