- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
412

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Minnen från Rom och Venedig. Af Gustaf Cederström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

412

GUSTAF CEDERSTRÖM

romerska stenläggningen. Inne i staden
var Forum ännu helt ostädadt och ganska
fritt från vetenskaplighet. Colosseum
var icke uppgräfdt, för att man, liksom
barnen bruka göra, skulle få se hvad
som fanns inuti. Ett stort enkelt kors af
trä stod i midten härskande på den plats,
där så många lidit martyrdöden, och,
omkring en ring af altaren7 stationerna, vid
hvilka de troende böjde knä. Nu har
Colosseum blifvit ett stort
Bædeker-nummer med stjärna, ett förlustelseställe,
som vissa aftnar förevisas i bengalisk
belysning för blaserade första klassens
turister, och i stället för den heliga
platsen i midten, där så mycket blod flutit,
ser man gapande hålor, som för
arkeologer äro ytterst intressanta men för andra
likgiltiga. Detta katalogiserade,
etiketterade Rom fanns ej, då jag första gången
var där, utan fantasien hade fritt
spelrum. Man må nu vara hur slö som helst,
men i Rom tvingas tanken till
verksamhet, och vid hvarje steg man tar ställas
nya spörsmål, och ständigt hålles man
vaken genom deras mängd. Danskarna
plägade säga: »Har De været i Rom?»
»Nej.» »Da er De sku ikke nåt dannet
Menneske.» Och just detta omedvetet
bildande inflytande, som Rom har, är
en af dess mest lockande sidor. Det finnes
naturligtvis en del resande, som endast
njuta af det fina hotellifvet, och för dem
är det naturligtvis absolut likgiltigt, om
hotellet ligger i Rom eller annorstädes,
bära de få det gentila lif, som de önska.
Då jag var där första gången, spelade
konstnärerna ännu en ganska stor roli,
och den kosmopolitiska publiken hade
ännu ej öfversvämmat allt. Amerika var
visst upptäckt, men amerikanarna hade
gud ske lof icke upptäckt Rom ännu.
Nordborna eller skandinaverna, som de
då hette, kommo godt öfverens, och vi
voro en liten klick svenskar, som hade
mycket angenämt tillsammans.

Det var inte ondt om trefliga krogar
och trattorior den tidén, och dem
studerade vi flitigt och bytte om, då vi
ledsnade på det vin, som var den enas eller
den andras specialitet. Ett af nöjena
var vinprofning, och man var ofta på
upptäcktsresa. Utlänningen, som lefver
på hotellen, lär aldrig känna landets vin,
han får allt elände, som en romare ej
skulle på villkor värdigas hålla till godo
med, dyrt och förfalskadt. Nej, far ut
till Fræscati och smaka den gula härliga
nektar, som gör en glad utan att rusa,
men som knappast tål den minsta
transport annat än i ens egen måge. Ja,
den tidens billiga landtvin, som man fick
litet hvarstans, var härligt. Vi hade bland
annat funnit ett litet ställe vid gamla
fisktorget, en enkel trattoria, där man fick
utmärkt fisk, som begärde samma utmärkta
hvita vin. Vi voro där en dag, Arpi,
som låg utomlands för att undvika
kon-gestion, Börjeson och jag. Den första
fogliettan lockade fyra andra på bordet,
och så fortsattes med ytterligare fem och
så fem och så fem, summa tjugu. Vi
sutto vid ett stort rundt bord midt i
salen. Folket från torget började titta
in för att se de tres vinprofning. In kom
alla slags folk, bland annat en
gipsgju-tare, som på en bricka bar på hufvudet
ett helt museum. Där fanns påfven, Venus
från Milo, Garibaldi m. m. Han fick
kanske en klunk med, men säkert är att
han verkade onykter. Kvällen skred mot
midnatt, och vi måste tänka på refrängen,
som var de sista fem fogliettorna. Arpi
satt glad och fryntlig med sin långa stora
masurpipa i mun, och stämningen var
den bästa, endast gipsgjutaren tycktes
känna sig något berörd af hvad vi
druckit. Så bröto vi upp, och Arpi bad att
värden skulle utfärda ett intyg på vår
bedrift. Där stod: »Tre herrar, en
musikdirektör, en skulptör och en målare,
hafva i afton druckit 25 fogliettor af mitt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0453.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free