- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
418

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Minnen från Rom och Venedig. Af Gustaf Cederström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

418 GUSTAF CEDERSTRÖM

torget och tjänat till talarestol i
gamla tider. Den blef till hälften
uppdragen ur jorden, men den
skyddade sina svagare kamrater i
kolonnaden framför kyrkan. Den
stora skyddsängeln af koppar med
svärdet i hand, som prydt toppen,
låg fallen vid tröskeln till templet,
liksom ännu i sitt fall skyddande
detsamma. Ringklockor lågo här
och där, och öfver det hela
kretsade, platsens tusenden af dufvor
vettskrämda. Ett enda offer
kräfde olyckan — en krossad dufva.
Så stympad och oigenkännlig
som staden efter det fallet såg ut
kan ej beskrifvas — men
lyckligtvis reser kampanilen sig nu
åter på sin gamla plats.

DEN FALLNA KAMPANILEN.

och alla människor sprungo som yra höns,
fruktande att vänner lågo under den
ofantliga högen. Vi, som där voro
tillsammans, målarna Svedlund och Smith
samt kandidat Nyblom med fru och min
familj, sprungo omkring och sökte
hvarandra. Smith hade af någon egen
naturkraft från piazzettan slungats ut på
någon båt i hamnen. Vi andra råkades
alla snart. Svedlund hade stått och låtit
borsta sina skor under klocktornet på
Marcusplatsen, så han hade sett hela
förloppet, hum hela byggnaden helt stilla
liksom upplöstes och rann ihop i en hög.
En del af muren trängde som en kil in
bakom den lilla härliga loggettan och
sköt den fram mot Marcuskyrkan, där
den föll sönder och den väldiga
sten-floden hejdades af den antika
porfyr-pelare, som står nedgräfd i hörnet åt

Äfven i Rom fick jag tillfälle
se en del märkliga saker, däribland
en del interiörer i Vatikanen, men
hans helighet Leo XIII tog ej
emot protestanter, så trots de fina
bekantskaper jag förvärfvat måste jag
anlita list för att på nära håll se denne
märklige man med eldögonen. Det var
första gången efter fångenskapen som
den helige fadern nedsteg i Peterskyrkan.
Jag hade genom en vän erhållit plats långt
bak i koret bakom altaret samt tillsagts
att taga på mig all grannlåt jag hade.
På ena sidan bakom altaret var plats
beredd åt de vid den heliga stolen
anställda beskickningarna samt
malteserrid-darna och på den andra för romerska
högadeln.

Kyrkan var så full, att en knappnål
ej kunde få rum, utom på den plats, som
af påfliga nobelgardister med dragna
sablar hölls tom rundt om altaret. Det
gick som en stilla susning, en vågrörelse
genom hela denna massa. På en gång
syntes, fjärran hälsad af
silfvertrum-peternas klang från höjden af kupolen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0459.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free