- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
432

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Fantasi vid ett sydländskt haf. Af Anders Österling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FANTASI VID ETT SYDLÄNDSKT HAF

Af ANDERS ÖSTERLING

Jag byggde på klippan vid hafvet

en hängande hvit paviljong,

där susande böljekörer

om morgonen mötte min sång.

Jag plantade fruktträd som lyste

i hvitt, när vårsolen log,

och blandade blommor med skummets

kristalliska skog.

Så slanka som jungfrulemmar

jag loggians pelare skar —

de buro så lätt sina bågar,

som vore det luften som bar.

Det sprang som en salighetsrysning

i marmorn underifrån,

och karyatiderna logo

i bränningens dån.

I glittrande soluppgångar

jag stod i min stolta portik

och hälsade hafvet, min broder,

vid svallande blå musik.

Och hafsvidden log som ett löfte

att gudarnas glädje var min,

så länge jag drack blott min broders

gudomliga vin.

En kvinna kom öfver bergen
med drufdoft och dagg i sitt hår,
hon bad om ett läger för natten,
hon visade fötternas sår.
Hon kom från den jordiska hösten
och sjönk som en vingtrött svan
en skykväll, hvars flängande purpur
bar bud om orkan.

Jag lät henne dröja, en främling,
en vandrande nymf utan namn.
Hon log som ett hemligt öde
och öppnade tyst sin famn.
Så sjönko vi samman i älskog —
men varnande underifrån
ljöd hafvets nattliga vrede
i stigande dån.

Men vildt som en bristande harpa
klang klippan i gryningens stund,
ty hafvets titaniska famntag
slet undan fäste och grund.
Och sammangjutna i fasa
vi skildes i brusande skum,
och marmorn spriddes i hafvets
förtörnade rum!

. . . När var det? Mitt hjärta är gammalt,

och tiden går tungt öfver haf.

Nu sjunger jag, kedjad vid årån,

en grånad roddareslaf.

Mitt hem öfver hafvet, min ungdoms

och ensamhets marmorskrin,

det sofver i frid hos Poseidon,

en hafvets ruin.

Jag byggde på klippan vid hafvet
en sväfvande marmordröm,
jag reste i tidernas morgon
ett tempel till hafvets beröm.
För hafvet, för hafvet jag klagar
om natten vid stjärnornas brand —
och långsamt vaggar galären
mot okända land.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0473.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free