- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
443

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Ny svensk lyrik. Af Olof Rabenius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NY SVENSK LYRIK

443

och kärlekens verklighet är för honom
famntaget. I den stämningsfulla dikten
»Clair-Obscur» heter det:

Hvad var din kyskhets hvita glans i parken
emot ditt famntag på den våta marken?

Hänryckt följer han med blicken »stadens
unga troll», under hvilkas sviktfulla gång
»strumpans silke gnistrar fram», och hans
hjärta brister nästan itu, när han ser kjolen
strama mot en vacker vad. Men hur
naturlig verkar icke hans sinnlighet, hur fri
från unken brånad och nervös hets!
Kroppens vällust går här samman med själens
extas, och hans Colombine är tillika en
sångmö, som eldar hans ädlare håg.
Visserligen förekommer därjämte i samlingen bikt
om sjuk och fläckig kärlek, men man har
icke det intrycket, att skaldens ruelse är
så stor.

De landskap han skildrar — alltid i
stäm-ningsdallrande dager — sträcka sig igenom
de olika årstiderna från löfsprickning till
snöfall. Det ligger öfver dem en skinande
kolorit, särskildt i målningen af
sommarnatten, i hvilken jordens blomsterväf och
himlens molnslöjor, aftonrodnad och
morgongryning samtona till ett mjukt ljusdunkel och
i hvilken själen flyter ut i stilla, saligt
svärmeri. Varm och äkta sjunger här hans kärlek
till naturen. Som ledmotiv kan man
anföra denna strof:

O juninatt, med älfvors dans på ängen —
med svärmeri i doftfylld, ljusgrön skog,
tills kring de älskande som sängomhängen
sin purpurmantel morgonrodnan slog.

Vidare förekomma i samlingen några
dikter, som vackert och trohjärtadt gifva
hembilder och barndomsminnen, samt runor
till några aflidna skalder, af hvilka den
till Björnson står högst. Fröding gör han
icke med sin sång poetisk rättvisa —
afståndet är för stort. — På hans egen så
natur-ingifna diktning vill man till sist tillämpa
följande älskvärda visstrof:

Men en fjäril fladdrar öfver
torfvan, där vi slumrat in:
dikten döden icke sofver.
Därför, hjärta, sjung och brinn!
Täcker vårens gräs ditt stoft —
fjäriln föds ur dagg och doft.

Jag sade ofvan, att Daniel Fallström
återger de poetiska allmänkänslorna; ja väl,
men i dem ligger också något
grund-mänskligt.

Ett kostbart verk är det lilla häfte
poetiska tolkningar och öfversättningar, som
Anders Österling utgifvit under titeln
Fränder och främlingar. Det fordras
ett utomordentligt fint öra både för det
främmande och egna språket, den
känsligaste mottaglighet likaväl som nyskapande
fantasi och därtill en varsam teknik, som
får akta sig för de associationsströmmar,
som säkert infinna sig i en så produktiv
hjärna som Österlings under intrycket af
de utländska dikterna, för att kunna
verkställa deras öfverflyttning med en sådan
lysande konst, med sådan trohet mot
originalens ända och samtidigt med sådan
språkligt nybildande kraft. Sådana förnämt
otillgängliga och till uttryckssättet
oefterhärmliga skalder som Stephane Mallarmé och
Stefan George lyckas Österling sålunda
gifva talande tunga äfven på svenska. Det
är egendomligt, hur dikter kunna
öfver-flyttas från språk till språk, hur deras inre
väsen därvid kan förbli sig likt, medan den
sinnliga gestalten skiftar och skönhetsvärdet
väl förvandlas utan att därför behöfva
sänkas. Är fantasien endast en Ariel, är
den densamma klädd i hafsskum eller
molnstrimmor, i blomsterdagg eller rimfrost.
Af den musik, skalden-öfversättaren hör en
annan spela, råka strängarna på hans
eget instrument i medsvängning och
upprepa melodien, fastän i en annan
klangfärg. Jag tror, att finare tolkningar af
utländska dikter på vårt språk icke finnas
än dem, som Österling här gifvit.

De efter engelska original skapade
dikterna äro de yppersta. Det väsen af
gripbart eterisk skönhet, af själfull
sinnlighet, af flyende vision och af böljande
plastik, som utmärker den härliga engelska
lyriken, tycks särskildt ha påverkat Österlings
befryndade lynne och förlänat honom
förmåga af kongenial formgifning. Här
anträffas sådana underverk, danade af ögats
finaste förnimmelser, af inbillningens
skäraste strålar som Coleridges »Inskrift för en
källa på en hed», Wordsworths »Hon glänste
som en glädjesyn» och Keats’ »Ode till en
grekisk urna», den sistnämnda ursprungligen
publicerad i Ord och Bild. Man insuper i
ett doftande andedrag deras fägring, man
smeker deras linjespel, och man stannar
andaktsfullt inför konstens stilla oberörda evighet.
Hvilken betagande bild i den första dikten
af denna sykomor, ett tält som har älskats

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0484.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free