- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
448

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Ny svensk lyrik. Af Olof Rabenius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

448

OLOF RABENIUS

poeten, som finner ett barnsligt nöje i att
utmana, blandar sin erotik med hädelse,
som då han begår dumheten och brottet
mot god smak att parodiera en af Wallins
skönaste psalmer. I sin helhet kan
diktsamlingen betecknas som lindansande
bo-hémepoesi med sprakande akustiska effekter
och med den talang, den röjer, utan
egentlig poetisk och personlig värdighet.

Karl Asplund står i Världsliga visor
under ett påtagligt inflytande af
Heidenstam, hvars visuella skildringskonst,
obesvärade versstil och fyndigt raljerande ton
han med mer eller mindre framgång
tillägnat sig. Öfverhufvud förefaller han som
en eklektiker och epigon, som emellertid
genom bildning och fin smak i någon
mån håller en skadeslös för bristen på
utpräglad egenart. Den längsta dikten,
»Altarskåpet», är romantiskt fantastisk och
skildrar en midnattsdans som helgonbilderna
utföra i kyrkan. Trots enskilda målande
drag saknas den fantasikraft, som här
skulle ha gifvit stämningen makt. Mera
tilltalar en de smärre dikterna, t. ex.
rococopastischen »Gravyr» och
»Gymnasistvers», i hvilken förf. framkallar minnet af
den oerfarna ungdomens svärmiska och
timida kärlek. I några af sina visor låter
han oss slutligen njuta den egna skönheten
af en impressionistisk stämningsvision, i
hvilken bilden smälter in i språkrytmen:

Som fåglar matt
i domning dö,
somnar i snö
en vinternatt.
Vänligt skiner
i gården ett fönster
med blå gardiner
i gamla mönster.

Skuggorna darra
vid mörka lider.
Drifvorna knarra,
och fladdrande glider
kring låga hus
och sofvande stallar
en lyktas ljus
öfver gårdsnöns vallar

j^lÄ^

I Sigurd Dahllöfs Trollslända träffar
man en friluftsmänniska, en seglare och en
vandrare, som gärna dröjer vid mossen
eller vid åkerrenen och följer solstrålarnas
lek i gräsets vaj och vattnets krus. Han
är fäst vid naturen med den intima känsla,
som det dagliga umgänget med densamma
skänker, och utan att äga en Karl Erik
Forslunds minutiösa kännedom om naturen,
är det dock med något af dennes poetiska
iakttagelseförmåga han betraktar den.
Grundstämningen är idyllisk, men det är en
idyll utan trånad och vekhet han målar.
Hans dikter äro oberörda af starkare
känslobrytningar, och därtill svarar det, att
deras färgläggning är ganska flack och kal.
De gå i allmänhet i den friska och franka
naturglädjens dur. Den bästa afdelningen
i samlingen utgöres af en grupp dikter, i
hvilka skalden med anknytning till skrock
och sägen besjunger några djur, mest
dunkelmännen, tvärviggarna och spelevinkarna
bland dem, såsom grodan, tordyfveln,
gräshoppan, kråkan. Det är idylliskt-groteska
bilder han här gifvit, med en naiv sagoton
och en naturlig fabelfantasi, som göra dem
underhållande för små och stora barn.
Ojämnheterna i cykeln kunna icke borttaga
det nöje, den bereder. Utmärkt är
särskildt dikten »Kajan kikar ur kyrketorn»,
hvars slutstrofer lyda:

Kajan kikar ur kyrketorn;

nalkas någon på vägen?

Stormen tutar ur sprucket horn,

hånfull och oförvägen.

Liemannen i sprucken frack

dansar kring grafvarna, ack, ack, ack!

Höstliga stormar kring marken strö
människorna som rö vid rö,
döljas, höljas i glömskans snö.
Tankarna kretsa i klagande svärm:
’Tag oss alla i mildt beskärm!’
Hösten tutar i dunderhorn,
kajan kikar ur kyrketorn.

Bland våra större och mindre poeter står
Sigurd Dahllöf på midtellinjen. Hans sång
har icke konstförfining, men den verkar
dock — inom en begränsad personlig sfär
— äkta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0489.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free