Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Hvad utländska resenärer sagt om Sverige. Af Kerstin Hård af Segerstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÄLSEBÖNDER. LAVERING TILL MAGALOTTIS RESESKILDRING 1674.
/ Stats ar kiv et i Florens.
HVAD UTLÄNDSKA RESENÄRER SAGT OM SVERIGE
Af KERSTIN HÅRD af SEGERSTAD
VENSKAR, som så många
andra dödliga, tycka blott om
beröm. De kritisera gärna sig
själfva men äro i grund och
botten rätt belåtna med sina egenskaper.
Och händer det, att en svensk gör
verkligt grava anmärkningar mot svenskarna,
som t. ex. Sundbärg, så väcker det ingen
riktig anklang, eller åtminstone ingen
vilja till rättelse. Det för
genomsnittssvensken mest motbjudande är att man
»bråkar». Han vill att det skall vara
»trefligt», liksom han — en af Sundbärgs
bästa iakttagelser — uppdelar människor
i »trefliga» och »otrefliga».
Ännu större missnöje väcker det om
en utländing har något att erinra, och
Ord och Bild, 22:0. årg.
dock kan det näppeligen undgås att en
person, då han reser genom Sverige,
dels gillar, dels ogillar, i fall han icke,
som fransmannen och historikern Vandal,
följer den principen att »en resande
uteslutande bör vara artig i sina omdömen»
om ett främmande land.
Sedan hedenhös, kan man säga, hafva
utländingar rest i Sverige och delgifvit
sina intryck därifrån. Beskrifningen hos
Adam af Bremen stammar från 1 ooo-talet,
Quirinus’ skildringfrån 1400-talet, Lassotas
från 1500-talet, hvarefter reseberättelserna
börja flöda rikligare under 1600-talet. —
Det är ingalunda någon fullständig aperçu
öfver utländingars resor i Sverige jag här
ämnar försöka, ej en redogörelse, som
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
