- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
454

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Hvad utländska resenärer sagt om Sverige. Af Kerstin Hård af Segerstad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

454

KERSTIN HÅRD af SEGERSTAD

lif.» Bichi, som för öfrigt gläder sig åt
de stockholmska trädgårdarna och
Östergötlands och Dalarnes bördighet, ger
äfven han en karaktäristik af det svenska
folket och dessutom en af de särskilda
stånden. Han finner svenskarna
vidskepliga, begifna på mat och dryck,
stolta och makliga. Men de äga ett lätt
och rörligt väsen, äro vänliga mot
främlingar, skickliga i främmande språk,
uppfinningsrika och händiga i mekaniska
yrken. Om de olika stånden har han
den åsikten att adeln endast åtrår höga
befattningar, att prästerna äro okunniga
och köpmännen föga idoga i sin näring.

Fransmännen Regnards och abbé
OUTHIERS beskrifningar öfver resor i
Lappland från 1680- och 1730-talen äro
ej särdeles gifvande för oss, ehuru en
och annan detalj i Outhiers med intressanta
bilder försedda skildring är mycket
tilltalande, så t. ex. hans sympati för
norrlän-dingarna, deras tjänstaktighet och
redbarhet, hans beskrifning på en norrländsk
gudstjänst och kyrkfolkets snyftningar
eller hans beundran för Linköpingsdomen
och det lilla idylliska Grenna, hvars
körsbär påminna honom om sydligare
trakter.

Till Uppsala och Stockholm är
däremot den tyske botanikern Johann
Beckmanns vistelse förlagd, hvilken åren 1765
—66 studerar för Linné. Detta
Beckmanns uppehåll såväl i Stockholm som
Uppsala ger honom tillfälle till en
jämförelse mellan den lärda världen på
bägge ställen, hvilken icke utfaller till
Uppsalas fördel, och han konstaterar en viss
animositet bland Uppsalaprofessorerna
mot Stockholms unge lärde.
Frihetstidens olater skina för öfrigt igenomhans
beskrifning. I städerna söker man
förbättra sina dåliga affärer genom politik,
sällskapslifvet är behäftadt med många
löjligheter, prästerna föra ett dåligt lif,
men på landsbygden blott några mil

från Stockholm vet man ej hvad stöld
vill säga.

Af större intresse än Coxe’s ganska
opersonliga reseskildring från 1779 är de
LATOCNAYE’S från 1700-talets sista år. De
Latocnaye stannar en längre tid i Göteborg,
så länge, säger han, att han lärt sig svara
»Ja sö» på alla frågor; och slutomdömet
efter denna vistelse blir, att man
säkerligen äter för mycket. På skjutsresan
upp till Stockholm lägger han märke till
att bonden behandlar sin häst väl, och
han finner förtroendefullheten på
landsbygden höjd öfver allt beröm. Alla
svenskar äro honom emellertid ej
sympatiska. »Det synes mig», säger han,
»som funnes det två fullt åtskilda folk
inom samma folk. Det första är i alla
samhällsklasser ytterst artigt, älskvärdt,
upplyst och förekommande; bönderna i
mindre besökta landsdelar äro måhända
de mest aktningsvärda af alla dödliga.
Men de öfriga äro genom sin lättjefullhet,
sina bugningar och kyssande på händer
och mun samt sin själfgodhet verkligen
icke de behagligaste.» Bland bönder
ha särskildt bönderna i Ångermanland
tilltalat honom. »Jag tror jag gärna
öfvergåfve mitt kringflackande lif för
deras», är ett af hans yttranden om
dem.

Oaktadt de Latocnaye’s omdömen
om den svenska nationen och svenska
förhållanden ingalunda äro odeladt
berömmande, vill han emellertid alis icke
instämma i hvad den bekanta
kvinnosaksförkämpen Mary WoLLSTONECRAFT,som
kort före honom passerat Göteborg
och därifrån rest öfver Strömstad till
Norge, har att säga om Sverige. Tvärtom
tycks han finna det ganska naturligt att
man blifvit uppretad på denna
»föraktfulla engelska», som han kallar henne. —
I själfva verket hade Mary
Wollstone-craft föga behållning af sin svenska färd.
Ett och annat natursceneri har visserligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0497.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free