- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
456

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Hvad utländska resenärer sagt om Sverige. Af Kerstin Hård af Segerstad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

456

KERSTIN HÅRD af SEGERSTAD

ningar, obehag i kroppen och en för
honom främmande längtan efter att sofva.

Det är mycket annat som också
tilltalar Acerbi, landskapet sådant det ter
sig vid Håga, en fattig landtmans
idylliska koja, där veden lustigt sprakar på
härden och syrsan sjunger, Stockholm i
vinterdräkt, då vattendragen blifva vägar,
där slädarna korsa hvarandra. Däremot
yttrar sig denne italienare, som haft
Skjöldebrand till vägvisare, vanvördigt om
den döde konungen, han gör sig lustig
öfver den nyfikenhet, som mötte honom
vid hans ankomst till Stockholm, och
talar ironiskt om dess sällskapslif.
»Middagarna i Sverige äro blott ett högmodets
medel att visa sin storhet. Här existera
icke dessa vänskapsmiddagar, där ett fåtal
utvalda samlas, ej för att öfverlämna sig
åt epikureisk omåttlighet utan för att
erfara den själsnjutning som
uppriktigheten skänker. Dessutom finner han de
svenska kvinnorna stela och tråkiga,
»victimes du peu de galanterie des
hommes».

En fullständig kontrast till Acerbis
resebeskrifning är den tyske skriftställaren
Ernst Moritz Arndts. Denne, som
reser kort efter den förre, är nöjd med allt,
ej blott med »det väldiga och idealistiska
som ligger i den nordiska karaktären»
utan äfven med kommunikationerna och
öldrickningen. Bellman har bland svenska
skalder tillvunnit sig hans största intresse
och beundran. »Aldrig har det lyckats
mig», säger han, »att göra Bellman
begriplig för den som icke förstår den
svenska nationen och det djupaste i den
nordiska folkkaraktären.»

Ett steg framåt på ungefär fyrtio år,
och man kommer till Marmiers och
Hahn-Hahns skildringar. Af dessa bär särskildt
den Gaimards expedition medföljande
franske skriftställaren Marmiers »Lettres
sur le Nord», fullständigade af hans
»Littérature scandinaves och »Histoire

de la Scandinavie» m. fi. skrifter,
vittne om stor sympati för och fint
inträngande i svenskt folklynne. »Så fort
jag anlände till Östersjöns stränder»y
säger han, »kände jag inom mig vakna
jag vet icke hvad slags ömt melankolisk
sympati för de pittoreska trakter jag
skulle genomfara, för denna fattiga och
hederliga befolkning, bland hvilken jag
skulle lefva» . . . Längre fram talar han
om »den allvarliga himmel och den
ändlösa horisont, som här skapa ett stumt
och religiöst drömmeri i människohjärtat.»
Då han reser upp genom landet en
helgafton, erfar han en djup stämning af
snövidderna och den plötsliga klangen
från en kyrkas klocka. — Stockholm,
dit han kommer på sommaren, gör ett
gladt och festligt intryck. Det är
söndag, det ringer samman, folk synes på
gatorna, sjön är full af båtar. Men från
Stockholmssamkvämen medför han få
intressanta minnen. Blott i Berzelius’
hem träffas vissa dagar på året en krets
af lärda. Dock tyckes han njutit en känsla
af hemtrefnad i några borgerliga familjer,
där vänner samlas kring tebordet, herrarna
samtalande, damerna stickande. Kalasen
väcka uteslutande hans löje.

Mer än af Stockholm tilltalas
Mar-mier dock af Lund. Förtjusningen är
omisskännlig i denna beskrifning: »Hvarj e
professor har sitt lilla hus omgifvet af
ett staket, stängdt med en grind. De
gröna träden äro hans gardiner. Om
morgonen väcker honom lärkan, om
aftonen sjunger näktergalen för honom.
Och skulle jag afundas någon människa
på jorden, vore det en teologie professor
i Lund med prebende.» — Marmier
träffar i Växiö Tegnér. Man får en klar
föreställning om detta möte i
biskopsgården, då Tegnér, öppnande
balkongdörren, pekar ut öfver landskapet med
orden: »Se på vår nordiska natur. Är den
icke fager?» — I Lappland slutligen lär

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0499.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free