- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
460

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Hvad utländska resenärer sagt om Sverige. Af Kerstin Hård af Segerstad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

46o KERSTIN HÅRD af SEGERSTAD

ser man på hans framställning af
Bellman, märker man att den förfinade
européns motvilja mot pöbelaktighet
blandar sig med hans beundran för det
sköna i den Bellmanska diktningen.
Bellessort anmärker också på gatornas
råhet och de osmakliga kärleksparen i
Stockholms parker. Och liksom flera af
de resande före honom — man
påminne sig Bichi eller Acerbi ■— gör han
en del allvarliga påpekanden rörande
svenskens uppfattning af kvinnan, hvaraf
framgår, att han anser sin franska
uppfattning högre. »Sverige», säger han,
»fördömer ej köttslig svaghet. Om en
ung man förnedrar sig till driftens
glädjelösa och simpla tillfredsställelse utan att
detta förhöjts af någon illusion af en
ömmare känsla, detta fördrar man utan
svårighet.»

På en Philochoros-bal i Uppsala
lägger han med en viss ironi märke till
den folkdanstur, där de unga männen
svänga sitt ben öfver flickornas nacke.
I Gösta Berlings saga fäster han sig vid
att kvinnan, hvilket godt arbete hon än
presterar, t. o. m. då hon fyller en godsägares
plikter, något hvartill hon vants från vår
stormaktstid, af männen behandlas blott
som tjänarinna eller krigsbyte. Men
männen duellera ej för hennes skull, lika litet
som för något annat. Bellessort slår här ett
slag för duellen. Det för hvilket man
offrar sitt lif får dock ett annat värde
än det, för hvilket man ingenting vill
offra. En tidigare reseskildrare,
Magalotti, talade äfven han om svenskarna
och duellen, om skymfliga ord som föllo
mellan män utan revanch. Hvad skulle
dessa resande ha sagt, om de förnummit
den dimma af tillmälen och svordomar, i
hvilken vår hufvudstad hvar dag sveper
in sig? — Men för att återgå till
kvinnorna, så har Bellessort själf skildrat
några svenska kvinnor i sin bok så, att
man kunde misstänka att han af sven-

skarna föredrar svenskorna. En utsökt
skärhet hvilar särskildt öfver kapitlet
»Fröken Elsa», sjuksköterskan som
vårdade författaren en vår i Uppsala.

Mot dryckenskapen har Bellessort ej
så mycket att säga som tidigare
skildrare. Den är ju ej heller så
framträdande nu som förr. Nej, Bellessort
förordar t. o. m. på skämt ett litet rus för
att få se något af det som döljer sig
under de stela svenska anletsdragen.
Det svenskt korrekta är Bellessort
förhatligt, liksom allt svenskt bugande och
krusande plågade en tidigare nämnd
resenär. Kanske är det denna
korrekthet som af allt äktsvenskt tilltalar
Bellessort minst, detta jämnstrykande, så
högt skattadt att, säger han, »originella
naturer, som vägra att forma sig efter
kända modeller, obarmhärtigt skj utas undan
i bakgrunden».

Bellessort saknar värme hos
svenskarna, men bristen på värme har, säger
han, äfven sin orsak i en god egenskap,
i svenskarnas rättfärdighetskraf.
Utländingar före honom ha anmärkt denna
brist. Man påminne sig Magalottis yttrande
om Karl Gustaf Wrangel, att denne är
allmänt älskad, »d. v. s. han är ej hatad,
hvilket är det enda sätt hvarpå denna
nation förmår älska.» — Bellessort å
sin sida yttrar att hvarje individ arbetar
för sig själf, individerna älska icke
hvarandra. Det mellan män vanliga
duan-det har intet med hjärtelaget att skaffa.
Man samlas blott i fosterlandskärleken.
Och Bellessort tillstår, att han känt något
af denna bristande värme äfven för sin
egen nations räkning. »Det löjligaste
misstag en fransman gör, när han är ute
på resor, är att öfverallt, där han
stannar, fråga: Äro vi omtyckta här? . . .
Vi törsta efter andra nationers kärlek.»
Bellessort har ej fått det svar han
önskade på sin fråga. Det är länge sedan
Vandals resa, och mycket har händt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0503.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free