- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
469

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Medan lavan skrider. Berättelse från Etnas utbrott. Af Nils Wilhelm Lundh

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MEDAN LAVAN SKRIDER

469

inte satte sitt bohag i säkerhet — fast
han var den närmaste. Enrico ville
pröfva sin gud, och därför satt han nu
uppe på muren med sin kikare. Han
ville inte erkänna för sig själf, att han
inte hade något i sitt hem att sätta i
säkerhet eller att han nu skämdes för
sitt tarfliga, bristfälliga bohag och hellre
ville se det brinna upp än föra det ut
i solen infor allas blickar — han hade
ju pängar på banken nere i Catania,
och därför kunde det ju alltid löna
mödan att se, hvad verkan de tolf
madonnorna kunde ha — det hade ju heller
inte varit för ro skull som han hållit
dem med ljus och blommor! Om de nu
inte höllo eldprofvet, så fick skräpet gå.
Han knot sina händer i raseri: Ja, då
fick det gå! Takteglet kunde han
alltid i sista stund hinna att föra med sig.
Det andra kunde han offra, det skulle
grannarna få se!

Också de små nere i dalen hade sina
madonnor och helgonbilder, hvilkas kraft
nu skulle pröfvas, de ställdes upp i lång
rad framför den brinnande lavan, som
skred lugnt och jämnt sina femton meter
i timmen, men ännu hade ingen
madonna och inget helgon visat sig kunna
hejda detta berg. De små bilderna voro
dock älskade föremål, från hvilka man
inte hade lust att skiljas — man förlät
dem ur sitt hjärtas djup och satte dem
i säkerhet. Enrico skrattade åt grannarna
och tyckte, att de voro stackare alla.
»Hvad är det med bilderna, om inte den
lefvande guden står bakom?» utropade
han och slog sig för bröstet.

Bildskäraren i Belpasso höll in sin
åsna och sade: »Hur skall man kunna
lyfta sig mot den lefvande guden, när
man inte ens räcker till för en vacker
bild? Men dina madonnor äro ju stöpta.»

Bildskäraren var den ende som
genomskådat Enrico, och han visste,
att de okändes välgörare var en hus-

tyrann, för hvilket ingenting var heligt
utom penningen och trasor, hvilka ännu
kunde duga.

Men Enrico skrattade åt token som
skar bilder, då bilder kunde stöpas.
Han kunde ännu skratta, Enrico, ty han
hade tron på att lavan skulle stanna
endera dagen.

Lavan skred sina femton meter i
timmen, obevekligt dag och natt.
Vingårdar i öster hade förbränts, husen
hade begrafts under det rasslande berget,
Vägarna fylldes af folk, hela världen
tycktes dra uppför Etna. Åsnornas
bjällror pinglade så långt man kunde
höra, de brokigt bemålade vagnarna
kommo tungt skramlande, fullastade med
flyttsaker. Automobilerna tutade i skyar
af damm, sönderpiskade hästar stupade
blödande vid muren under det
blommande mandelträdet.

Som alltid under utbrotten, samlade
sig tusentals människor och höllo
marknad strax invid lavaberget. De brokiga
stånden växte upp som svampar. Man
bytte och sålde åsnor och munderingar,
helgonbilder bjödos ut och nespoli- och
apelsinhögarna växte ju längre lavan
skred — denna mängd af frukt täflade
till sist i glans med elden och glöden,
som slog upp mellan svarta, gungande
block. Vinförsäljarens hesa rop ljöd
som ett mässande eller en
tacksägelsehymn — ja, hvem visste! kanske var
guldströmmen ännu så länge mäktigare
än den förödande lavaströmmen.

Några små gårdar hade begrafts, de
hade auktionerats bort, dagen innan de
nåtts af lavan — ännu kunde man få
sig en liten gård med hundra rikt
blommande persikoträd för tio lire — och
tio timmar.

Nu stod det milsvida lavaberget
endast en dagsresa från Enricos yttersta
odling — folkmassan trampade redan
ner det spirande vinet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0512.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free