Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Oscar Montelius. 70 år den 9 september 1913. Af Oscar Almgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSCAR MONTELIUS
481
kullarna slogo sig ihop och skapade ett
gemensamt Forum i dälden emellan sig.
Denna Roms grundläggning bildade ju
utgångspunkten för romarnas tideräkning
(ab urbe condita), och omsatt i vår
tideräkning infaller grundläggningsåret,
som bekant, 753 f. Kr. Men de yngsta
fynden i de nämnda grafvarna voro just
några lerkärl, som Montelius hänfört till
700-talet f. Kr.
Inför sådana öfverensstämmelser
mellan litterär tradition och arkeologisk
bevisföring börjar onekligen den varning
förlora sin udd, hvarmed en af
Montelius’ kolleger en gång trakterade honom,
citerande någon gammal uppfostringsbok
från 1700-talet: »Chronologia är en
farlig vetenskap».
I Kungl. Vitterhets Historie och
Antikvitets Akademiens protokoll för den 3
februari 1863, skrifvet af dåvarande
sekreteraren, riksantikvarien Bror Emil
Hildebrand, läses följande paragraf:
»Emedan antalet af besökande i Museet på
de offentliga förevisningsdagarne i senare tid
så betydligt tilltagit, att flera personer
erfordras för att tillse det ingen ting af
samlingarna rubbas eller förfares, samt för
upplysningars meddelande åt de besökande, beslöt
Akademien, på undertecknads förslag, att
antaga Studeranden vid Upsala Universitet Oscar
Augustin Montelius att tillsvidare biträda vid
samlingarnes förevisande mot ett arfvode af 25
Rdr Rmt i månaden».
»Tillsvidare biträda vid samlingarnes
förevisande»: detta tillsvidare har räckt
i 50 år och räcker än i dag! Ingen
har gjort på långa tag när så mycket
för spridande af kunskap om och intresse
för våra stora arkeologiska samlingar
som Montelius. Han har blifvit sin första
uppgift vid museet trogen intill
ålderdomen, och alltjämt sköter han den med
en ynglings oförtröttade liflighet; det
Ord och Bild, 22:a årg.
Fot. Gösta Florman.
OSCAR MONTELIUS I SLUTET AF
188O-TALET.
hör riktigt till hans nöjen. Hur många
tusen förevisningar har han väl under
dessa 50 år hållit, för fackmän och
lekmän, för svenskar och utländingar, för
kejsare och arbetare, för alla åldrar och
stånd. Ofta har han i sällskapslifvet
förhört folk, om de nyligen sett museet,
och då svaret naturligtvis blifvit nekande,
bjudit dem till en förevisning dagen
därpå; aldrig har han sparat på sin
arbetstid, så snart det gällt att hos andra
väcka intresse för hans eget
älsklingsstudium. Och hur många vänner har
han ej därigenom tillvunnit museet och
arkeologien! Vänner, som lämnat gåfvor,
förmedlat förvärf eller gifvit värdefulla
upplysningar om fornminnena ute i
bygderna, unga studerande, som ägnat sitt
lif åt fornforskningens tjänst. Det hände
t. o. m. på 5o-års-festen för Montelius i
våras, att vår nuvarande
ecklesiastikminister, som alltid så välvilligt befrämjat
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
