- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
484

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Oscar Montelius. 70 år den 9 september 1913. Af Oscar Almgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

484

OSCAR ALMGREN

och den vetenskaplige kåsören öfvergår
här gärna till den glade
historieberättaren och vitsaren con amore.
Hjärteme-ningen i denna senare roli, kanske ej
alltid riktig uppfattad af åhöraren, är
förvisso den, att han likasom många af hans
jämnåriga i oförminskad grad äger kvar
sitt 6o-tals-upsaliensiska pojklynne, och
med dess tillhjälp så innerligen gärna
vill söka pigga upp de stackars yngre
generationer, som för socialpolitiska
problem, pluggläsning och nervasteni glömt
bort, att människan för sin hälsa har
behof att stundom vara riktigt barnsligt
glad.

Sin egen ljusa syn på de politiska
problemen formulerade Montelius en gång
(i Svenska Autografier och Porträtt 1897)
sålunda:

»Den som studerar historien — ordet taget
i vidsträckt mening — blir lätt, synes det mig,
till sin politiska uppfattning liberal och till sin
allmänna uppfattning optimist. Han blir
liberal, emedan han ser, huru de förhållanden, som
betinga individens och folkens lif, växlat; och då
förstår han, att hvad man nu kallar det
bestående förr eller senare måste förändras. Han
blir optimist, emedan han ser, huru de
förändringar, som hittills inträffat, i det stora hela
varit förbättringar.

Just därför, att han känner forntiden, skulle
han ej ha velat lefva i den. Han föredrager
att lefva i nutiden. Hälst skulle han vilja lefva
i framtiden.»

Aktivt har Montelius blott i två frågor
någon enstaka gång framträdt på arenan
för att häfda dessa sina synpunkter. Den
ena har varit den skandinaviska frågan,
i hvilken han också som redaktör för
Nordisk tidskrift och sekreterare i
Letterstedtska föreningen haft tillfälle att verka
för andligt samarbete mellan de
närbesläktade grannfolken. Den andra frågan är
den om kvinnans politiska rättigheter.
Ej underligt att han äfven där intar en
optimistisk ståndpunkt, då han på
närmaste håll sett ett sällsport exempel på,
hvad en kvinna kan uträtta för sociala

missförhållandens bekämpande, allt under
det hon på yppersta sätt fyller sin
uppgift som sin makes och sitt hems goda
genius.

Hvar och en som lärt sig uppskatta
Montelius’ personlighet, gläder sig
särskildt åt att få se honom i hans hem,
och därtill har han ofta gifvit sina
vänner tillfälle. Ett hem har han i
präg-nantare mening än de flesta, ty han bor
alltjämt i det hus, där han först såg
dagens ljus den 9 sept. 1843, där han
växte upp hos föräldrarna och där han
hösten 1871 grundade sitt eget bo med
Agda Reuterskiöld.

I det gamla typiska 1700-tals huset
med dess enkelt vackra gafvel i hörnet
af S:t Pauls- och Ragvaldsgatorna
däruppe i Maria förefallar det nästan som
om bibliotekets alltjämt växande
bokmassor snart skulle spränga de små trefna
rummen, hvilkas väggar de helt och hållet
bekläda. Men säkerligen få de stanna
där de äro, så länge deras hemkäre
ägare lefver; sedan skola de, enligt hans
uttalade önskan, flytta till den institution,
som han så länge tillhört.

En gång, för ej så många år sedan,
voro de böckerna erbjudna att flytta med
sin herre till Berlin, där han som chef
för det förhistoriska museet och professor
vid universitetet skulle ha kunnat utöfva
ett stort inflytande på utvecklingen af
både fornminnesvården och den
arkeologiska vetenskapen i Tyskland.

Men han sade nej: »en gammal ek är
för fast rotad i sin jord för att flyttas.»
Han föredrog att ägna sina återstående
arbetsår åt vården af de svenska
fornminnena och åt fullföljandet af alla sina
arbeten, bland dem en ny stor upplaga
af Svenska fornsaker.

Några år efter afböjandet af nämnda
anbud fick Montelius här besök af en
Berliner-arkeolog, som han tog med ut till
sitt landtställe vid Skurusund, också det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0527.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free