Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Något om modern journalistik i Amerika. Af Eira Hellberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
488
EIRA HELLBERG
När mr Ochs för ett par decennier
sedan från sin lilla lokaltidning i
Ten-nesee kom till New York och med
lånade pängar öfvertog den då
femtioåriga Times, var det ett företag som af
förståsigpåare ansågs som ett farligt
försök.
Times låg nere. Den hade en gång
spelat en viss politisk roli, den var t. ex.
den första tidning, som 1870 afslöjade
guvernementskandalerna. Men i Gilbert
Jones-familjens händer hade den sackat
tillbaka, fördunklad af de nya
journalistmetoder, den gula pressen infört med
Pulitzer i spetsen. Hearst har dock
öfverträffat sin lärofader både i ljugande
och sensation. Jag tror det var Hearst,
som en dag gick från sin tidning,
letande ett uppslag. Då mötte han en
ovän som spottade honom i ansiktet
och tillropade honom åtskilliga skymfliga
tillmälen. Hearst svängde om på klacken
och sprang tillbaka till sin redaktion,
hejdade aftonupplagans pressläggning och
fyllde en sida med decimeterhöga
rubrik-bokstäfver om Skandalöst ’öfverfall på
gatan. Hufvudredaktören spottad i
ansiktet. ete.
Vid den tidpunkt mr Ochs tog
Times dominerade inom pressen
sensationsbegäret. Det kunde icke gå för
mindre än en mordhistoria om dagen.
Den reporter, som lyckades servera de
råaste detaljerna, vann de största
checkerna.
Och det reportaget kostade pängar.
Skulle mr Ochs börjat konkurrera med
Hearst och Pulitzer, hade han snart dukat
under!
Men han var för mycket en man
med smak och blick och desslikes
affärsinstinkt. Och så förvandlade han Times
till en saklig, trovärdig, honett tidning,
som föraktade att lefva på pirrade
nerver men i stället tog sig för att säga
osminkade sanningar om faktiska förhål-
landen inom samhället och inledde
därmed ett nytt skede inom den
amerikanska journalistikens historia.
Eftersom vederhäftigheten på den
tiden stod lagt i kurs som journalistvara
betraktad, blef Times budget i början låg.
Trots gammal skuldsättning sänkte den
nye ägaren lösnummerpriset från tre till
en cent. Under två till tre år gick
tidningen med förlust men fasthöll osvikligt
sin teori om utestängande af smutsiga
och tvetydiga saker. Och i dag är den
nummer ett i anseende, nummer två i
upplaga, räknar som vinstminimum 75,00a
dollar pr månad året om och kan ej
köpas för tjugu miljoner. Den äger en
särskildt uppförd skyskrapare vid
Broad-way i hvars tjugutredje vånings
bankettsal ges representativa middagar för
all världens vetenskapsmän och storheter,
har sjuhundratjugusex löntagare, en
daglig upplaga på 200,000 och ett
hedersnamn i hela Nord-Amerika.
World har större spridning på grund
af sin lutning åt sensationen, men är ej
så ansedd. Herald, Bennets förr ledande
blad, har gått mycket tillbaka.
Redaktören bor i Paris och sköter den
därifrån, hvilket icke i längden kan gå ens
för en man, som telegraferar för en half
miljon per år. Bennet har också en
personlighetspolitik, som icke vinner
amerikanerna. Han var till exempel ovän med
en guvernörskandidat, och som en följd
däraf förbjöd han sin tidning att i vare
sig artikel, annons eller notis ens
tillkännage sin läsekrets, att vederbörande
var nämnd till guvenörskandidat och
uteslöt i redogörelserna för
valkampanjen allt som rörde denne, kort sagdt,,
teg ihjäl en af statens största nyheter.
Sådana excentriciteter kan man knappt
tillåta sig ens med miljonaffärer.
Det var Times beskärdt att stämpla
den gula pressen som en öfvergående
tidssjukdom, och det är roligt att mr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
