- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
502

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Något om modern journalistik i Amerika. Af Eira Hellberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

502

EIRA HELLBERG

Vända vi oss nu till Europa, finna
vi i kontinentens tidningar i hufvudsak
samma tekniska grundval för arbetet
som i Times. Mindre förhållanden, mindre
omkostnader, mindre iscensättning, olika
program alltefter respektive organs
politiska färg och kulturprägel.

I Frankrike frappera de korta,
spirituella kåserierna om dagens ämnen,
skrifna af både manliga och kvinnliga
medarbetare, en krydda på såsen, som
ofta nog är den förnämsta.

Frankrike och äfven Tyskland äga
en stab medarbetare, hvars namn aldrig
synas, men hvars arbete tillhör
tidningarnas både dyraste och viktigaste:
medarbetarna som placeras i olika
sällskapskretsar för att uppsnappa viktiga
nyheter af politisk och ekonomisk art.

Om det finns någon i vårt samhälle,
som kan säga att intet mänskligt är
honom främmande, så är det i sanning
den moderne journalisten. Läkaren och
polisen bruka anses vara de
mångkunnigaste, men jag undrar det.

Kanske är journalisten icke så hemma
i detaljerna af elände och ondska som
de, men han vet till gengäld också
något om lifvets vackra sidor och hans
skarpa blick, som dagligen tränas, lär
sig uppfatta skönheten i det fula och
bristen i det s. k. fullkomliga till en grad,
som borde göra honom till en ovanligt
samhällsnyttig person. De stora länderna
ha också lärt sig värdera den utbildning
journalistiken ger en begåfvad
personlighet — det finns många pressens män,
som slutat sina dagar som ministrar och
folkledare.

Journalistiken har också fostrat
spetsiga och kvicka pennor åt
skönlitteraturen. Journalisten hör icke till lifvets
helg i vanliga fall. Lika litet som man
släpper romanförfattaren in på lifvet, då

man döljer en tragisk konflikt, ett
bekymmer eller ett trohetsbrott. Lika litet
som man glädes åt, att tecknaren tager
ens missbildade kropp till modell eller
förevigar ens dolda lyte. Journalisten,
både som redaktör och reporter är oftast
en andens landsvägsriddare, men äfven där
han har vissa aristokratiens kännemärken
hör han med till det, som ger snabb
offentlighet, och det är icke alltid älskadt.
Men journalistikens ande är af en skön
och skiftande art. Den äger instinkten,
som i en blixtsnabb sekund fattar sakens
kärna, det psykologiska värdet, det
mänskligt dokumentabla. Skarpögd och
otroligt känslig suger den till sig den
andliga atmosfären och sållar hvetet från
agnarna, älskar att med tanke och ord
skildra stora händelser, måla scener,
som skola gripa hjärtan. Den verklige
journalisten är som en sträng, som ger
ton för alla vindar som fara däröfver.
Han fångar minspelet och tonfallet,
blickens glimt och rörelsens motiv. Han
hänger sig åt studiet af alla lidandets
och glädjens former hos sig själf såväl
som hos andra. Han förstår att se in
till lifvet äfven om det kommer emot
honom i form af ett banktrassel eller
en äktenskapsskandal, en
järnvägskoncession eller en politisk svindel. Därför hör
han med öfverallt.

Jag minns från kolerakampen i San
Stefano — en dag, då fem människor
voro de enda samariterna bland tretusen
döda och döende män. Den nyss
anlände ryske läkaren såg upp från sitt
arbete och fick syn på en man, som i
gummikläder och med bindel för
munnen stod midt i smutsen och stanken
och antecknade.

»Sacre Dieu, Monsieur —»
Läkarens bleka, trötta ansikte blef
blodrödt och han knot näfvarna mot
mannen.

»En förolämpning mot all mänsklig-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0545.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free