Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Några moderna engelska författare. Af E. Gadolin-Lagerwall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA MODERNA ENGELSKA FÖRFATTARE 505
fulla folkskildringar, som dock litet skatta
åt sensationalism, de engelska författarnas
litterära stötesten, så äro alla de här
nämnda skriftställarna verkligt betydande
och hvar och en en typ för sig.
Skulle man i Englands litterära kretsar
företaga en omröstning för att bestämma
hvem som är Englands störste yngre
författare, så skulle flertalet röster väl tillfalla
H. G. Wells och det därnäst största
antalet Galsworthy. Hvilken af dessa två
författare skall förtjäna att af de litterärt
kanske litet mera kräsna utlänningarna
ställas högst, kommer alltid att förblifva
en smakfråga. Wells har den robustare,
vetenskapliga läggningen, Galsworthy den
subtilare, artistiska. För Wells är
problemet hufvudsaken, för Galsworthy huru
problemet speglar sig i människosjälen; Wells
skildrar individen under fernissan, hård,
ofta brutal. Hos Galsworthy kommer man
att tänka på dessa fina japanska émaux
cloisonnés, där emaljen blifvit ett med
föremålet; och teckningen, de fina
bronstrådarna, är lika litet märkbar, men lika fast
sammanhängande som lifslinjerna i flera af
Galsworthys typer. Liksom hafvets vågor
leka med stenarna och kasta dem
kantstötta och ofta brutna på stranden, så
omformar hos Wells miljön människorna,
under det de hos Galsworthy träda fram ur
en gifven miljö liksom kristaller ur en
mättad vätska. Wells språk omgjuter hans
gestalter eller problem som en smidig väf
smyger sig efter en atlets gestalt, knappt
märkbar i sig själf, men framhäfvande
hvarje muskelspel. Hos Galsworthy
påminner språket om togans stränga veck på
antika statyer, men icke kärf hvit marmor
är det, utan en sidenmjuk väf, genom
hvilken rika smycken af linjeren skönhet skimra
igenom. Wells mera debattör, Galsworthy
passionslös framställare, den ene utåtvänd,
uppkomling, nydanare, den andre en
reserverad drömmare af gammal ras, en
skönhetsvärdens bevarare.
H. G. Wells är en af den nya
generationens äldste, född 1866. Hans första
böcker datera sig från 1895, och det är
tunga år af arbete och försakelse som föregå
dem. Hans far är en yrkeskricketspelare,
ett osäkert, föga aktadt yrke. Sonen, som
har ett omättligt kunskapsbegär, får nästan
stjäla sig till sitt vetande. Han lyckas
genomgå något slags lägre lärareseminarium,
H. G. WELLS.
måste så afbryta studierna för att i tre års tid
vara biträde i en manufakturbod, kastar
sig sedan igen i vetenskapliga, främst
naturvetenskapliga studier med tanke att helt
ägna sig åt denna karriär. Men
studerkammarens svala ro är ej skapad för
honom; hans rastlösa fantasi drar ur
hypoteserna deras yttersta konsekvenser, skapar
sagolika nya hypoteser, gör dem lefvande
i verk, som hafva litet af Jules Verne och
mera af Edgar Allan Poe. Hela världen
synes stå full af problem, och hans
rastlösa hjärna vill lösa dem alla. Han
föreläser, skrifver; först är det
tidskriftsartiklar, så journalistik — det är ett
mödosamt stretande till ljus, till andrum, till allt
vidare kunskap.
Underligt nog var det i Frankrike han
först blef känd. De unga i Mercure de
France togo upp honom, skrefvo artiklar
öfver honom, öfversatte honom. Och
under det man i England på en fråga om
Wells litet föraktligt kunde få till svar:
»Wells? Åh jo, han skrifver för pojkar»,
ansågs han i Frankrike redan för en af
Englands mest betydande talanger.
Wells första böcker, de som gjorde
honom till »pojkarnas» älsklingsförfattare,
voro underbara fantasmagorier, geniala
drömbilder byggda på vetenskapliga fakta,
storslagna, gripande och i all sin
vidunderlighet mera påtagligt verkliga än någonsin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
