- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
508

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Några moderna engelska författare. Af E. Gadolin-Lagerwall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

508 E. GADOLIN-LAGERWALL

lan henne och de högt stående,
hjälpbe-redda och socialt intresserade typerna af
öfverklass, människor med ett »vaknadt
socialt samvete» — slutar med de
öfver-lägsnas nederlag.

Det är ett långt steg från den lilla
modellen till den franske resonören Ferrand,
också en af samhällets utkastade, i The
Island Pharisees och i teaterstycket The
Pigeon. Men de verka på samhället som
den frätande syran, som åstadkommer
fällning. Och den grumliga fällningen visar
sig vara trånghet och egoism och
själfför-nöjdhet. Ingen engelsman (Shaw är
irländare) har väl sagt till sitt folk så mänga
bittra sanningar som Galsworthy, och öfver
mycket af sitt författarskap kunde han sätta
Ferrands ord: »Min önskan vore att sticka
hål på hjärtat af Er själfförnöjdhet».

Det är tre romaner som grundlagt
Gals-worthys rykte, och han har i dem
behandlat tre olika former af Englands besittande
klasser. I The Country House är det de
som besitta jorden, i The Man of Prop er ty
de som besitta penningen, i The Patrician
de som besitta makten. Han beskrifver
icke en enskild typ, som Meredith i sin
mästerliga monografi öfver själfiskheten,
The Egoist, utan ger för hvarje gång en
klass representerad af många olika typer,
med den naturliga motsättningen mellan en
äldre och en yngre generation. Alla dessa
människor lefva i ordnade förhållanden,
som under århundradens lopp nästan
stelnat till institutioner. Och i alla tre fallen
kommer kärleken in och lockar med starka
flöjttoner människorna ut ur de trånga
stängslen och spelar för dem sina vilda
melodier, liksom den store Pan lät sina
rop skalla i de stilla skogarna för att väcka
de sofvande vilddjuren.

Det mest formfulländade i Galsworthys
verk, i mitt tycke också det mest
fullödiga, är romanen »The Patrician»,
intressant ej blott genom ypperlig
människoskildring och moment af hög lyrik —
ingen har som han i den boken målat den
stilla engelska sommarnatten med sin tunga
fuktiga luft så fylld af vällukter, att den
blir nästan döfvande, — utan intressant
därför att den i sin knappa form ger oss
en nyckel till Englands storhet. Vi få här
ej blott en förklaring på, utan tränga
andligen in i denna Englands aristokrati, ur
hvilken landet under århundraden tagit sina

härskare, där makten ej är ett medel, utan
blir till religion och ansvar, blir till ett
prästadöme med asketiskt oblidkeliga
fordringar. Och när ett upproriskt hjärta vill
bryta sig ut ur systemet och gå sina egna
vilda vägar, så stryps det med iskall hand
och ligger där, blödande men med redan
sammandragna fibrer, inseende att det icke
får finnas till på maktens kalla höjder.
Och ingen af familjen gitter ens hålla ett
graftal öfver det stackars döda hjärtat —
de konstatera blott att Miltoun, som nu
skall väljas in i parlamentet och är skapad
för stora uppgifter, har gjort hvad som var
att vänta af honom. »England expects
every man to do his duty». De äro
ypperligt skildrade, alla dessa typer för de
engelska samurais, främst af alla bokens
hjälte Miltoun och den gamla mormodern,
släktens inkarnation, dotter och maka till
härskare, och härskare äfven hon, ifall hon
ej råkat födas såsom kvinna — en själ af
stål i en bräcklig grå gestalt.

Galsworthys kvinnotyper skulle förtjäna
ett särskildt kapitel. Alla hafva de ett
obeskrifligt något af ras öfver sig, från den
gamla mormodern och Miltouns stolta sköna
syster Barbara, som också kväfver sitt
hjärtas rop, till den blida ungdomliga modern
i »The Country House», hvilken, bittert
besviken, ger sig ut i äfventyret och
kommer hem som ett sjukt djur för att finna
läkedom och att vyssjas till ro af allt det
gamla, som hon hade lämnat bakom sig.
Men sirenen, den stora fresterskan, hon
växer ej upp inom konventionens trånga
glasmurar. Om hon icke har haft en
historia, någon skilsmässa eller ett olyckligt
äktenskap, så är det något utländskt öfver
henne, hon ser ut som kunde hon hafva
haft en historia. Hon är en mjuk
hemlighetsfull varelse, ett lekamliggörande af
allt det dunkla som hos en kvinna lockar
och förvillar en man • det är som lyste
hennes varma blekhet och röda läppar
emot oss ur en mjuk sommarnatt, hon är
mystiskt gåtfull som Lionardos madonnor,
och kring hennes veka panna smider
Galsworthy sin stilkonsts yppersta smycken.
Kring henne och kring natten, och båda
äro lika dunkla och lika fulla af tjusning.

Såsom dramatisk författare har
Galsworthy fått in i sin stil ett nytt element
— något passioneradt, nästan pläderande.
Den objektive åskådaren har stigit ned i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0551.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free