Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Napoleons museum. Ett hundraårsminne. Af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5i8
GEORG NORDENSVAN
att femtio franska konstnärer ur olika
läger, däribland flera goda patrioter,
offentligt uttryckte sitt ogillande af
regeringens uppsåt att bortföra dessa
konstverk från Rom. I en skrifvelse, som
1796 inlämnades till direktoriet, frågar
Quatremére de Quincy, hvarför
Frankrike inte ägnar intresse åt den
mångfald af antika verk, landet äger i
Provence, hvarför man inte samlar de skatter
af konst, som där finnas, i Nimes’
romerska amfiteater, alltså på den mark,
där de uppstått. Hellre än att beröfva
Rom dess konstverk — är författaren
dristig nog att yttra — borde man
återföra dit det man redan tagit därifrån.
Ty dessa verk tillhöra Rom och bli rätt
förstådda endast när de ses i sin rätta
omgifning. »Man kan ända inte föra
bort Sixtinska kapellet, Farnesina,
Vatikanens stanzer eller de stora
pen-dentiven, de talrika plafonderna, icke
kupolerna, icke freskerna af
Michelangelo, Carraccierna, Domenichino, Guido,
Cortona ete.»
Bland de femtio undertecknarna af
denna skrifvelse voro Vien, Denon,
Percier, Fontaine, Pajou, Vincent,
Girodet. Louis David gillade skrifvelsen
men är ej med bland undertecknarne —
bland dessa förekommer skulptören Pierre
David (d’Angers).
Skrifvelsen mötte naturligtvis
gensagor. Det dröjde ej länge förr än ett
30-tal konstnärer — bland dem Isabey,
Regnault, Gérard, Vernet, Chaudet —
i en skrifvelse, som trycktes i Moniteur,
ifrade för nödvändigheten af att de
italienska mästerverken skulle flyttas till
Paris. Forntidens romare ha spridt
kultur i sitt land genom att dit öfverföra
det besegrade Greklands konst. Det är
deras exempel vi följa, då vi draga
fördel af våra eröfringar. »Den franska
republiken är tack vare sin kraft, sin
upplysning, sina konstnärer, det enda
land i världen, som är i stånd att skänka
dessa mästerverk en okränkbar fristad.»
I Rom, där folket är indolent och
vidskepligt och styrelsen fördärfvad och
fördärfbringande, äro konstverken långt
ifrån säkra. De giriga romarna skulle
vara i stånd att hvilken dag som helst
sälja dem till våra fiender. Hur mycket
har ej redan blifvit inköpt och bortfördt
af engelska lorder? Det kunde också
hända, att romarna under oroliga tider
själfva skulle förstöra konstverken. En
af de franska kommissarierna höll sig
framme med den upplysningen, att vi
föra bort mästerverken från Italien endast
för att rädda dem från att »ödeläggas
af en okunnig soldatesk».
Räddningsarbetet antog i Rom i
själfva verket ganska säregna former.
Det urartade till ett systematiskt rofferi,
och detta fick sin glansperiod, då
fransmännen 1798 proklamerat republiken i
Rom. Nu bemyndigade direktoriet i
Paris sina kommissarier i Rom att utan
vidare bemäktiga sig »alla värdefulla
föremål i vetenskaper och konster». Nu
snokade generaler, officerare och
soldater hvart de kommo efter något att taga
för statens räkning eller för sin egen,
och bland romerska republikens
ämbetsmän funnos de, som föregingo med
lockande exempel af rofferi. Bland de
franska generalerna vann Masséna rykte
som »den störste tjufven». Utan
fördomar plundrades privat egendom lika
väl som kyrkans. Bland annat togos
konstverken från kardinal Albanis
ryktbara villa af den enkla anledning, att
»alla dessa föremål fattades» i
parisermuseet. Vatikanens bibliotek började
nu öfversändas till Paris, men Vatikanens
möbler såldes af en smart man, som
förstod att dra nytta af den allmänna
oredan.
Bland det, som skickades till Paris,
var, förutom målningar och plastisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
