Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Napoleons museum. Ett hundraårsminne. Af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
522
GEORG NORDENSVAN
brandtsamlingen nu har sin plats och
därifrån man går in i van Dyck- och
Rubenssalarna, upptogos galleriets fyra
första afdelningar af de italienska
skolorna från 1500-talet och senare tid. En
del betydande verk tillhöra museets
första uppsättning och ha kommit dit
från konungens samling — taflor af
Lionardo, Rafael, Tizian, Giorgione,
Correggio och andra mästare. Men det
stora flertalet är krigsbyte, och det är
uteslutande vid detta vi nu fästa
afseende.
Bland de 25 dukar af Rafael, som här
ses, äro Kristi förklaring, Marias kröning
och Madonna di Foligno, alla från
Vatikanen, S. Cecilia från Bologna, Madonna
delia Sedia från Pittigalleriet och
porträtten af Julius II, Leo X, Inghirami m. fi.
Dessutom från Madrid Korsbärandet och
Madonnan med fisken, på hvilkas äkthet
ingen på den tiden tviflade. I
Apollogalleriet skall man finna den stora
kartongen till Skolan i Athen, flyttad hit
från Milano, eftersom målningen lika
litet som de andra freskerna kunde
lösgöras från Vatikanens väggar.
Kartongen restaurerades i Paris af Lebrun och
Moreau le Jeune.
Det är ett sakförhållande, som i
förbigående må framhållas, att de
förvärfvade konstverken i regeln funno
omsorgsfull vard af sina nya ägare. Många af
målningarna voro i dåligt skick, det
gäller framför allt dem, som haft sin plats
i kyrkor och kloster. Många voro målade
på trä, som nu var sönderfrätt af mask,
färgerna voro spruckna och hade delvis
bortfallit. Ett omfattande
renoverings-och restaureringsarbete vidtog, och om
också restaureringen efter tidens metod
i bland kunde blifva tämligen hårdhändt,
så torde det vara utom allt tvifvel, att
mer än ett af de stora mästarnas verk
blef bevaradt, kanske räddadt från
förstörelse, tack vare de franska »röfvarna».
Bland Correggios nio nummer fäster
man sig i främsta rummet vid S.
Hieronymus’ madonna, där den sköna
Magdalena smäktande och smeksamt lutar
sin kind mot Jesusbarnets mjuka kropp.
Hertigen af Parma hade förgäfves
anhållit hos Bonaparte att få lösa ut denna
beundrade målning mot en million francs
— den återkom i sinom tid utan att
det kostade mera än transporten. Andra
Correggiotaflor af krigsbytet äro Danae,
Leda, lo, Hvilan under flykten till
Egypten, Placidus’ och Flavias
martyrskap.
Här ser man Giorgiones Koncert —
den klaverspelande unge munken med
sina två åhörare —, och bland Tizians
24 nummer har åskådaren att fröjdas åt
den grandiosa Assunta (Marias
himmelsfärd), åt Törnekröningen, Laurentius’
martyrdöd och Petrus Martyrs död — från
S. Giovanni e Paolo, där taflan brann
upp 1867 — dessutom åt flera porträtt,
bland dem den blåklädda La bella. Här
finner man Tintorettos koloristiskt
praktfulla mästerverk från ungdomstiden, S.
Markus räddar den dödsdömde slafven,
vidare Paris Bordones Fiskaren, som
framlämnar ringen i Venedigs niomannaråd,
och minst 16 dukar af Paolo Veronese,
bland dem den stora framställningen af
bröllopet i Kana.
Själfklart är att senrenässansens
italienska mästare, som varit normgifvande
ej minst för den klassiskt akademiska
skolan i Frankrike, voro talrikt
representerade i den elitsamling, franska
konst-bildade män utvalt. — Af Annibale
Caracci såg man här 27 nummer, 20
af Albani, 24 af Guido Reni, 15 af
Guercino — bland dessa Den heliga
Petronellas uppståndelse från
Kapitoli-anska museet — 17 af Domenichino,
bland dessa Hieronymus’ sista
nattvardsgång från Vatikanen samt Armida och
Rinaldo. Alloris sköna Judit saknades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
