- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
526

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Napoleons museum. Ett hundraårsminne. Af Georg Nordensvan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

526 GEORG NORDENSVAN

Att preussarne »sköflade» Saint-Cloud
och Compiégne, kunde de inte hindra.
Konstverkens vårdare funno naturligtvis
segrarens uppförande brutalt och
buff-ligt, och man måste medge att Bluchers
skrifsätt har intet af Denons
världsmanna-ton eller af Talleyrands öfverlägsna
sarkasm. De klingande fraserna från
republikens tid äro helt och hållet
bortlagda, men med större skäl än
fransmännen kunde tyskar och nederländare,
italienare och spanjorer försvara sin åsikt,
att det här gällde ett återbördande af
konstverken till deras ägare.
Fransmännen, allt ifrån Denon till de senaste
skildrare af dessa tilldragelser, framhålla
visserligen med ifver, att medan en stor
del af konstverken blifvit afträdda till
Frankrike i fördrag eller fredsslut, så
återtogo de allierade dem med våld utan
att någon uppgörelse förekommit. Denon
framdrog likaledes det sakförhållande,
att Frankrike upprättat museer i
belgiska och västtyska städer och skickat
dit konstverk, af hvilka en hel del
tillhört de franska kungarnas samlingar och
alltså ej voro krigsbyte. Billighet och
konsekvens borde fordra, att äfven
dessa verk återställdes till den rätte
ägaren. Men segrarne hörde inte på det
örat. De mest betydande konstverk,
som blifvit utplanterade i provinserna
inom Frankrikes nuvarande gränser,
återfordrade och återfingo de, men mycket
fick likväl stanna kvar. Det skulle ha
blifvit för besvärligt och kostsamt att
söka rätt på allt.

Den grundliga storstädningen
medförde en och annan öfverraskning. Bland
annat upptäcktes, att den aflidna
kejsarinnan Josephine i all tysthet salt till kejsar
Alexander af Ryssland 36 af de
mästerverk ur Kassels galleri, högstdensamma
1806 fått utvälja åt sig. 940,000 francs
hade affären inbringat kejsarinnan. Bland
dessa målningar — hvilkas försvinnande

från Malmaison dock borde ha ådragit
sig någon uppmärksamhet, tycker man

— var en madonna i ett landskap af
Rafael, en madonna och en helig familj,
som räknades bland Lionardo da Vincis
alster, fem Rembrandt, Terborchs
skyttegille, Potters landtgård, känd under
namnet »La vache qui pisse», samt arbeten
af Andrea del Sarto, van Dyck, Dow,
Poussin och Claude Lorrain.

Nu återstod uppgörelsen med Rom
och öfriga italienska stater. Påfven
skickade Canova som underhandlare, och
den store bildhuggaren gjorde sig känd
som en smidig diplomat — han hade
inga trupper att hota med.
Hufvudsaken var att återfå de antika
skulpturerna och renässansmästarnas målningar,
och det lyckades. Resultatet ansågs
öfverträffa förväntningarna, då 69
nummer återbördades af 100. * Af den
antiksamling, som furst Borghese salt till
Napoleon — en försäljning, som påfven
stämplat som »ett attentat mot hela
romerska folkets rättmätiga egendom»

— fick Paris behålla det mesta. Likaså
stannade en del af samlingen från villa
Albani — som fransmännen lagt beslag
på utan vidare, fast den tillhörde en
privatperson. Hellre än att betala den
dryga frakten från Paris till Rom
föredrog kardinalen att sälja sina skatter.
Af samma skäl t sålde bankiren Torlonia
de 300 antiker, fransmännen tagit från
honom, till konungen af Bajern.

Fraktkostnaden tyckes ha spelat en
roli äfven när det gällde de italienska

* Canova hade spridt Quatremére de
Quin-cys petition af 1796 i italiensk öfversättning —
denna uppsats, som ifrar emot bortförande af
konstverk från den plats, där de tillkommit och
höra hemma. Men — ett komiskt
sammanträffande — den franske författaren hade nu
öfvergått till helt motsatt åsikt, han hade
nyligen uppträdt till försvar för Iord Elgins tilltag
att beröfva Partenon dess skulpturala
utsmyckning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0573.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free