- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
527

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Napoleons museum. Ett hundraårsminne. Af Georg Nordensvan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NAPOLEONS MUSEUM 527

målningarnas återbördande. Bland de
konstverk, som fingo stanna i Paris,
voro de prerafaelitiska taflorna från
Toscana — på den tiden ej så högt
skattade som nu. Det lyckades också Denon
att få behålla Paolo Veroneses Bröllopet
i Kana. Det var den största målningen i
hela galleriet. När den konfiskerades
i Venedig och togs ner från sin plats i
refektoriet i S. Giorgio Maggiores kloster,
blef duken skuren i två stycken och kom
i detta tillstånd till Paris. Men där blef
målningen öfverflyttad på en ny duk —
som naturligtvis var hel och oskarfvad —
och vederbörande, som gärna ville behålla
den, intygade, att den knappast skulle tala
vid resan tillbaka till Venedig.
Resultatet af underhandlingen blef, att den
österrikiske kommissarien medgaf ett
byte, han fick i ersättning en målning af
Charles le Brun, Magdalena i fariseens
hus, och Veroneses jätteduk fick sitta
kvar i Salon Carré, där den allt
fortfarande sitter.

Napoleon kände till ett sätt att
öfvertyga museitjänstemännen om att taflor
voro flyttbara. Till kejsarens bröllop
med Marie Louise skulle Salon Carré
helt och hållet omdekoreras, bland annat
skulle läktare byggas där. Vederbörande
gjorde svårigheter, de stora taflorna voro
omöjliga att flytta. Men kejsaren visste
råd för allt. »Bränn upp dem!» sade
han helt enkelt. Sedan var det inte
längre omöjligt att flytta undan taflorna.

De konstverk, Frankrike måste lämna
ifrån sig under återbördandets år,
uppgingo, enligt museichefens i november
1815 insända rapport, till 5,233 nummer
Af dessa — skrifver han — »kan man
räkna minst 2,000 till de allra främsta
inom antik skulptur och målning». De

*£érä#1&francais <\ ’ - , ,

J&mrtmÞ^r afamces de, la.’. InmreJ? .

DEN FRANSKE KONSTNÄREN, GRÅTANDE

ÖFVER FÖRLUSTEN AF KRIGSBYTET.

SAMTIDA KOPPARSTICK.

återtagna målningarna voro 2,065,
skulpturerna 606, vaser 197, arbeten i emalj
och maj olika 1,199 °- s- v-

Nu packades Laokoon, Apollo och
Venus Farnese åter in, och Olympen
lämnade Paris, där dess intåg år VI
under republiken varit ett enastående
och oförglömligt skådespel. S. Marcos
hästar återkommo till Venedig, och
Viktoria med sin quadriga återtog sin plats
på Brandenburgertor. Till Vatikanen
återvände Rafael och Domenichino,
Lo-retos undergörande madonna kunde åter
tillbedjas i Santa Casa, och Gentaltaret
återuppsattes högtidligen i S. Bavo —
utan dörrstyckena likväl, ty dem hade
kyrkvärdarna salt till en tafvelhandlare,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0574.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free