- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
531

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Birger Sjödin. Af Fredrik Böök

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BIRGER SJÖDIN

531

sedda, finner man inga vittnesbörd eller
antydningar om hans lidanden. Hos
honom var lifvet trots allt starkare än
döden. Och dock var det förvisso ur denna
fördolda tvekamp med döden som hans
väsen hämtade sin klara och härdade
fasthet, sin djupa blick och sitt oändliga
medlidande, hela den mogna visdom om
mänskohjärtat, som gjorde honom till
diktare.

Kvarblifvandet i Hernösand har
naturligtvis varit af största betydelse för
hans utveckling, och enligt min tro har
det ländt honom till fördel. Hans inre
lif var så rikt, med den starka och
aldrig slappnande spänningen mellan
förtviflan och hopp, att det icke tarfvades
honom några yttre upplefvelser för att
mogna och växa. I förbindelsen med
dem han höll af erfor han lifvets lycka
och nöd i fullaste mått — af denna
erfarenhet har hans novellistik hämtat sin
djupa och allvarliga halt. Rundt
omkring sig hade han ett rörligt och lifligt
samhälle, som han med sin fina och hvassa
iakttagelseförmåga lärde känna i botten.
Det kan i grunden sägas mycket till
förmån för småstaden som konstnärligt
motiv i jämförelse med storstaden. Den
senare är kvantitativt mera imponerande
och öfverväldigande och ägnar sig bättre
som tema för känslomässig lyrik och
ungdomligt patetiska reflexioner.
Däremot ter sig dess lif långt mera abstrakt
och skematiskt än småstadens, och det
mänskliga innehållet bakom de sociala
institutionerna är långt svårare att få
grepp om. Småstaden visar hela sin
inre struktur med en helt annan
öppenhet och öfverskådlighet, och
observationen har lättare att nå in till det intimt
personliga. Att den skulle vara mindre
rik på utpräglade karaktärer och
representativt lif än de stora metropolerna är
naturligtvis en optisk villa.

Det är reflexioner, som oemotstånd-

ligt tränga sig på en, när man
öfver-blickar den mängd af kunskapsrik
miljöskildring och saftig karaktäristik från
vidtskilda samhällslager, som Birger
Sjödins verk innehålla. Han har
uppenbarligen haft fördelen af en god
observationsplats, i samhällets medellager, med
fri öfverblick åt olika håll och med
skådespelen på måttligt afstånd. Han
har känt hamnen och kajerna, skutorna
och ångbåtarna, de små gårdarna och
de stora magasinen. Bönehusen och
sekteristkretsarna, handtverkarnas verkstäder
och arbetarhemmen, Folkets park och
biografsalongerna, öfverallt vet han
besked. Skärgårdstorparnas holmar och
böndernas stugor ha legat inom hans
synkrets. Det myllrar en hel liten värld
i hans båda böcker, och det är inte
tomma dekorationer, utan en värld som
han har lefvat med i, i verkligheten eller
genom intuitionen, och som därför inte
har en enda tom eller likgiltig detalj.
Vi ha ondt om böcker, som ha en så stark
prägel af objektiv verklighet som hans.
Man kan alltså ha rätt att betvifla,
att Sjödins diktning kunde ha fått
fruktbarare yttre villkor än under de år, som
han tillbragte i obruten sonlig
hängifvenhet hos sin moder, delad mellan sitt
författarskap och musiken — han var
äfven på detta område begåfvad, och det
var endast dikten, som kunde tvinga
kompositionen i bakgrunden. Och dock
har en längtan ut mot större
förhållanden och friare horisonter rört sig hos
honom med utomordentlig styrka, därom
finnas vittnesbörd bland hans tidigare
otryckta manuskript, och själfva hans
diktning förråder det, såsom längre fram
skall visas. Kärleken till hans närmaste
och den hos honom till en medveten
känsla utvecklade samhörigheten med
hemstaden höllo honom kvar; och lifvet
i fantasien, den konstnärliga
skaparglädjen — som måste vara dubbelt stark på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0578.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free