- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
535

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Birger Sjödin. Af Fredrik Böök

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BIRGER SJÖDIN 535

syndfulla världsligheten hos den
oförarglige sjömannen, som tjusar den
halfviss-nade Kristin, och det är den saliga
idyllen i Kristins kaffedoftande,
bibelspråks-försedda rum, som förtrollar den orolige
sällen. Själfva växelspelet mellan dessa
båda stämningar har Sjödin återgifvit
med subtil psykologi och saftig humor;
det finnes scener, där den finaste och
mest förrädiska komik blandar sig med
en stilla medkänsla. Oförgätlig är den
grandiosa skildringen af sjöman
Henningsons besök på missionshuset, där
pastor Josef, omgifven af svärmiska
beun-drarinnor, håller auktion på frivilliga
gåfvor till förmån för kampen mot det
andliga mörkret i Kina. Den instängda
småborgerliga atmosfären i dessa lager af
det svenska samhället, med inslagen af
trohjärtad sentimentalitet och trifsam
materiell belåtenhet, har icke någonstans
fångats så mästerligt som på dessa
sidor. All denna kvafva ljumhet har sin
lockelse för den som haft hundvakten på
Nordsjön under höstnätterna, och
Henningson mönstrar af för att stanna hos
Kristin och aspirera på platsen som
vaktmästare hos de troende. Men den
morgon, då Othello lyfter ankar, medan
sången om Jonny Browns moder dånar
öfver vattnet, då ser sjöman Henningson
i en vision den svarta Anita dansa på
skanstaket, och med ett varskoende ohoj
kastar han sig i sjön för att simma ut
till skeppet och följa det bort under
skiftande horisonter.

I Eskader är strykerskan Amanda
hufvudpersonen. Den trohjärtade och
inskränkta varelsens föreställningsvärld,
hvari den senast förmälda prinsessan i
svenska konungahuset alltid intar
hedersplatsen, är tecknad med pregnant
åskådlighet. När hela staden gripes af
festrus med anledning af den svenske
prinsens och den ryska prinsessans besök,
blir hon ett värnlöst offer för sin blos-

sande rojalistiska hänförelse. Hon följer
darrande af förväntan inbjudningen att
gå ombord på en af pansarbåtarna i
eskadern, och där råkar hon den artige
maskinisten, som med förbindliga gester
förevisar hela fartyget för henne, gör
henne yr i hufvudet, och, när han väl
fått sin vilja fram, lämnar henne åt sitt
öde med fräck list. Det psykologiska
studiet af den beskedliga Amandas lätt
illusionerade väsen och af den gemene
maskinisten-förförarens oljadt smidiga
brutalitet är på dessa tjugo sidor
genomfördt med en precision, en obarmhärtig
skärpa och en kraft, som föra tanken till
Maupassants mest grymma och cyniska
mästerverk. Det som ligger under hela
novellen som klangbotten blir aldrig med
ett ord blottadt, och har inte pä en enda
punkt fått göra analysen mindre
genomskärande: den varma medkänslan med den
olyckliga, frosskakningen inför
verklighetens råhet, som grusar alla naiva drömmar.

Debutboken afslutas med ett par
barndomsminnen, En sommardag och Hur
Nisse-Bigge lärde känna döden, små
skisser fulla af poetisk stämning, men utan
större betydelse. De kunna närmast
jämföras med genomsnittet af talangfull
novellistik, sådan den florerar i en tid då
den artistiska sensibiliteten, sinnet för
den verkningsfulla detaljen, är så högt
uppdrifvet som i våra dagar. Det enda
mera ovanliga i dem är den sakliga
rikedomen och de energiska konturerna;
eljest kunna de tjäna till att exemplifiera
skillnaden mellan den vanliga lösa
stämningskonsten och den djupgående
psykologiska konstruktionen i Sjödins verkliga
noveller.

Starka hjärtan betecknar ett mäktigt
framsteg från »Undret». Dock är
samlingen icke alldeles jämn.
Evighetsmaskinen är ointressant; det är ett försök att
gissa sig in i en dåres föreställningslif
och inifrån rekonstruera alla de under-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0582.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free