- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
536

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Birger Sjödin. Af Fredrik Böök

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

536 FREDRIK BÖÖK

ligheter, som väcka förvåning hos
omgifningen. Försöket är ingalunda
förfeladt, och det är ett vittnesbörd om
författarens sinnrika kombinationsförmåga,
men det har icke lyckats honom att ge
någon mening åt den svagsintes öde.
Fallet har alis inte det typiska värde
som Amandas historia i »Eskader» osökt
får.

Långt betydligare äro de historier,
som sammanförts under rubriken »Tre
små hvardagstragedier». Det är
skildringar ur de fattigas lif. Jenny
berättar om madam Olaeus, som har
inackorderingar — en morgon uppträder
hennes dotter besynnerligt, det visar sig att
hon blifvit vansinnig, man får tillkalla
hjälp för att hålla fast henne, nyfikna
komma för att beskåda henne,
medlid-samma grannkvinnor infinna sig för att
kondolera med kaffe och kakor, och i
denna hvirfvel af angenäm
uppmärksamhet, ovana bestyr och spänning är
madam Olaeus lycklig utan att reflektera
öfver det. Men dagen efter inträffar en
ny olyckshändelse i grannskapet, de
besökande strömma dit, och när madam
Olaeus nu sitter ensam och öfvergifven
i sitt tomma rum, springer plötsligt
minnet fram af allt som hon och dottern
haft gemensamt, sorgen väller fram med
gråten, och hon ser med hemsk
tydlighet dotterns olycka och sin egen dystra
ålderdom.

I slutorden till »Jenny» — »öfver henne
stod hennes ålderdom böjd som en svart
skugga» —■ förråder sig det djupa
med-lidande, som ligger på botten hos
diktaren. Men det mest karaktäristiska för
Sjödin är, att medkänslan aldrig lockar
honom att slå af på sanningskrafvet.
Han vill inte till något pris låta dupera
sig, han vill inte spara sig något af det
beklämmande, och därför återger han
med grotesk realism allt det löjliga,
tillgjorda, tarfliga, halft lögnaktiga i miljön

och figurerna. »Jenny» ger ett ypperligt
komplement till den skildring af vulgärt
spetsborgerligt småstadslif, som ingår i
»Sjöman Henningson». Det är bilder af
dokumentarisk styrka.

Det är tillvarons grymhet oeh råhet
som utgör ett af hans hufvudmotiv, och
däri ligger den förut berörda likheten
med Maupassant, trots den stora
skillnaden i temperament. Liksom man kan
jämföra »Eskader» med »Boule de suif»,
så kan man ställa skildringen af madam
Olaeus’ lycka vid dotterns vansinne vid
sidan af berättelsen om änklingens
tillfredsställelse vid upptäckten af hustruns
otrohet, som bragt ädelstenarna i hennes
kvarlåtenskap (Les Bijoux). Medkänslan
är blott friskare och mindre, förgrämd
hos den unge svensken.

Kattungen, som hör till samma serie,
börjar med en obarmhärtig och drastisk
skildring af snickeriarbetaren
Holmlan-ders rus och af hans olyckliga
äktenskap. Freds- och nykterhetsprincipen
håller emellertid sitt intåg i hans hem i
form af en kattunge — berättelsen har
en obehaglig likhet med den
litteraturgenre, som man på danska kallar
»Sol-straalefortælling». Lyckan blir dock inte
långvarig: kattungen äter råttgift och dör,
och därmed återvänder Holmlander till
sina tidigare lefnadsvanor. Skissen har
sitt värde som en skildring af svenskt
arbetarlif; grälen mellan makarna äro
gifna med samma realistiska psykologi
som hela umgängestonen på
snickareverkstaden, där den hjärtlösa och
tanklösa driften med en lungsjuk arbetare
utgör den förnämsta glädjekällan.

Ypperst af hvardagstragedierna är
Kon; den förtjänar kallas ett litet
mästerverk. Fabeln är ytterst enkel: den
fattige skärgårdstorparen Fallström har *
ändtligen lyckats samla hundrafemtio
kronor att köpa en ko för; han och hela
hans stuga äro gripna af hänryckning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0583.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free