- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
543

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Birger Sjödin. Af Fredrik Böök

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BIRGER SJÖDIN 543

giska rörelsen, hans klara förståelse för
all mänsklig aktivitet hade sin grund i
hans ^gQti sjukdom. På samma sätt är
det hans längtan mot ett aflägset
fjärran, mot tillvarons stora brännpunkter,
som gifvit honom den skarpa och
omfattande blicken för den begränsade värld,
hvari han lefde. Han har sett det
närvarande på afstånd, som i
fågelperspektiv, där linjer och färger träda fram med
fullkomlig åskådlighet; det är med sådan
klarsyn sjöman Henningson plötsligt ser
lifvet i den lilla staden, då han redan i
fantasien har lämnat det.

Men detta afskedsstämningens
fågelperspektiv är hos Sjödin ännu något
annat. Det är den döendes fina känsla för
lifvet. Den sista skilsmässans, den sista
resans visionära aning har gifvit näring
åt hans intuition. På samma sätt stod
hela trakten i renad och typisk
genomskinlighet för bonden Emanuels
kretsande tankar. Birger Sjödin har själf
vetat att det var så. I sin otryckta Bikt
berättar han om febernätterna, då han
icke fick så mycket vatten han ville, och då

han lofvade sig att efter tillfrisknandet
dricka utan ände. Men när han väl
blifvit frisk, smakade honom vattnet icke,
Och han frågar sig: »Är det på samma
sätt med människorna och lifvet? Måste
man ha tittat ’öfver gränsmuren till det
främmande landet för att se> hvad som
är i det egna?»

Det finnes alltså, kanhända, inga skäl
att klaga öfver hans öde. Den storhet,
som var hans, fanns kanske icke att få
på andra villkor. Utan sjukdomen skulle
hans märkliga gåfvor måhända icke ha
blommat så rikt, utan den bråda döden
hade vikten och värdet i det han skänkt
icke gjort sig lika klart gällande. Nu
kan man på honom lämpa Shakespeares
sköna ord:

Ack, men de sista orden förrn man dör,
likt ande-toner, skaffa ju gehör.
Där tal är kargt, det faller ej på jorden;
den talar sant, som talar tungt ut orden.
Den snart ej talar mer, han höres mer
än allt det prat, som yra tungor bringa;
mer än på lifvet, på dess slut man ser.
Sol som går ned och toner som förklinga
mer än allt annat gå vårt hjärta när.

J^ ;• 4«*^,Äi* ’CKM&SP^. warne. ^90U^rr ^nmJ^Bt- «Ä^w» ^ää^? ••{£$£’ \-

BIRGER SJÖDINS HEM I HERNÖSAND.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:53:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1913/0590.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free