- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
544

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Du tindrande stjärna. Af Anna Maria Roos

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DU TINDRANDE STJÄRNA-

Af ÄNNA MARIA ROOS.

Du tindrande stjärna på kvällshimmel

klar,
min blick du drar, min längtan du drar —
Hvad tärande trånad mitt hjärta betar,
när jag ser dig, du stjärna klar.

Du tänder drömmar uti mitt bröst,
du väcker min längtans ropande röst —
Så långt som väster är ifrån öst,
så långt är min själ från sin tröst.

Och dock, du stjärna i dallrande blå,
det är icke dig min längtan vill nå.
Långt bortom dig vill min tanke gå
till fjärmaste rymder blå.

Långt hän i oändliga vidders värld,
där Orion svänger sitt flammande svärd,
långt hän på tystnadens vindlösa fjärd
jag ville i stormande färd.

Jag ville finna hvad ingen fann,
jag ville vinna hvad ingen vann.
Dit hän, där den yttersta stjärnan brann,
jag ville min tanke hann.

Jag ville veta hvad ingen vet:

det innersta lifvets hemlighet.

Den skönhet, hvars slöja än ingen slet,

vill jag skåda med längtan het.

Jag ville lyssna i drömmande rus
till stjärnors sång och till eterns sus.
Och långt bortom solars och stjärnors

hus
vill jag skåda det Eviga Ljus.

* *

Vi längta alla, vi längta enhvar.

Så stormande het är den längtan oss

drar,
att vi undra att än vi på jorden gå

kvar —
så stark är den längtan oss drar.

Och därför, du stjärna i skälfvande blå,
där stiger en tår i mitt ögas vrå,
när jag ser dig tindra i fjärran blå
och vet att jag ej kan dig nå.

Vår längtan den är som en klar juvel
med sällsamt och skönt och skiftrikt

spel,
som slipats och blifvit klar och hel
af sorgen djupt i vår själ.

Och den tår som skymde en mänskas

blick,
när mot stjärnor hän hennes längtan gick,
den tåren, som lyste ett ögonblick,
är lik pärlan en konung fick,

en pärla som speglade all den glans

i hela hans vida rike fanns:

hvad skönast där skönjdes, hvad vänast

där vanns —
allt brann i den pärlans glans.

Ty allt hvad vi varit och allt hvad vi bli
— i fjärran äoner af rik harmoni —
vår dröm om sällhet, vår smärtas skri,
vår innersta själs melodi —

det speglas uti den tysta tår
som skälfvande i vårt öga står,
när bortom stjärnor vår längtan går
mot det ljus, som ej mörkret når.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0591.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free