- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
545

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Fru Gerda. Af Jane Gernandt-Claine

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRU GERDA

Af JANE GERNANDT-CLAINE

personerna:
Fru GERDA BOIJE. ERLAND DUSE

5$S<:

Samtalet äger rum i parkanläggningen
vid bräddarna af den Ulla kanal som
flyter genom en småstad i mellersta Sverige.
Det är eftermiddag i slutet af maj, och
på den gamla bänken under en blommande
lönn sitter en smärt ung dam i enkel
promenaddräkt med en knippa violer vid
barmen. Då och då kastar hon en blick
nedåt gången, och i det hon får se en
mager, gråklädd herre, snarare liten än
lång, närma sig hennes plats, går en
skiftning af oro och besvikning öfver hennes
uttrycksfulla drag. Den gråklädde bär en
bok i handen och stannar framför henne
efter ett ögonblicks tvekan.

han (bugar sig): — Min fru — —
Det är väl inget misstag, jag —

hon (med ett väl tydligt försök att
dölja sin missräkning): — Är det Sven
Vandring, författare till »Där vägen går
fram» jag har den glädjen att träffa?

han (med en ny bugning): — Alldeles
riktigt. . . Det är jag . . . Och jag får
tacka för de vackra bref jag fått genom
min förläggare och för att jag fick komma
hit och råka er —

hon (lifligt men med en viss
besvikning): — Hela nöjet af vår personliga
bekantskap är på min sida . . . Och det
var bra älskvärdt att ni ville göra er
besvär med att resa till vår lilla stad och
komma och möta mig.

han: — Åh, jag ber —

hon: — Era härliga dikter råkade i
mina händer genom en ren tillfällighet,
och att jag skref så öppet till er om det
intryck de gjorde på mig var kanske väl
öfveriladt —

han: — Öfveriladt — hur kan ni
kalla det så? Jag skulle bli otröstlig om —

hon (afbrytande): — Jag hade en
bestämd förkänsla af att ni inte skulle
missuppfatta mig . . . Jag lät er veta att jag
inte är ung eller kunde anses personligt
intresserad af ett sammanträffande med
Sven Vandring — för hans egen skull . . .
Jag menar som privatman . . . Att jag skref
till en pseudonym, till — idéerna var ju
mer än tydligt . . . Själf är jag fru Boije —

han (bugar sig) : — Det visste jag . . .
Och jag är doktor Duse —

hon: — Vänta lite . . . Duse, Duse —
men — — När jag var nygift hade vi en
informator med det namnet, som läste
min äldsta styfson upp i sjätte nedre . . .
Det är inte möjligt. . . Det kan väl aldrig
vara ni?

han (ser på henne, efter ett
ögonblick): — Jo, fru Boije . . . Det är jag . . .
Och jag ser att ni glömt ända till mitt
namn.

hon (leende): — Tvärtom, det var
just namnet, som påminde mig om
alltsammans . . . Annars måste jag bekänna
att jag inte ofta ägnat er en tanke . . .

han: — Det förvånar mig inte alis.

hon: — Betänk bära. . . Det är tolf
år se’n . . . Och jag var nygift då . . . Jag
hade knappt öga för mina egna styfsöner
den sommaren, hur skulle jag haft tid att
lägga märke till deras informator?

han: — När ni inte skrattade åt

honom.

hon: — Det får ni inte påminna mig
om nu . . . Det förefaller mig bära så
underligt att det är ni som skrifvit de

Ord och Bila, 22:a årg.

35

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0592.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free