- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
549

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Fru Gerda. Af Jane Gernandt-Claine - Ny svensk lyrik. Af Olof Rabenius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NY SVENSK LYRIK

549

han: — Hvarför talar ni om detta?

hon : — Hvarför?. . . Jag ville ge er
min söndag och nu är den inte bära min,
men klockan är snart fem . .. Min man
är inte van att äta middag ensam . . . Jag
måste gå —

han : — Ni får inte gå . . . Vi ha så
mycket att säga hvarandra.

hon : — Jag har sagt allt. . . (Ser på
den guldring han bär på ringfingret och
småler) Är ni gift eller —

han : — Nej, jag är inte gift . . . Jag
är förlofvad, men vi gifta oss snart och
jag håller mycket af min fästmö . . . Det
hindrar inte att jag kommer att tänka på
någon annan . . . Om och omigen kommer
jag att tänka på er söndag och er —

hon (betraktar honom med ett litet
leende): Kära doktor Duse, bära ni får se
er unga fästmö glömmer ni både mig och
min söndag och alltihop . . . Eller om ni

Bertel Gripenberg: Aftnar i Tavastland.
Stockholm, Björck & Börjesson.

— Skuggspel. Stockholm, Björck & Börjesson.

Hjalmar Procopé: Dikter i urval. Stockholm,
Björck & Börjesson.

Artur Möller: Hemmet för min dröm.
Stockholm, P. A. Norstedt & Söner.

Jane Gernandt-Claine: En rosenslinga.
Stock-holm, Wahlström & Widstrand.

Amalia Björck: Dikt och bikt. Stockholm, Albert
Bonnier.

P^jpsr^ AN ERFAR i hög grad inför
■ui Aj Bertel Gripenbergs diktning en
11/ V 1/1 af grundegenskaperna hos alla äkta
m^LÆiM skalder: förmågan att känna starkt
och djupt. För en sådan sensibilitet få
lifsintrycken en skärpa, som bränner dem
in i själen och rifver upp i dess grund.

tänker på mig så — gör ni det så helt
annorlunda . . .

han (lagt): — Gerda, jag älskade er
till vansinne då, för tolf år sedan — och
vågade aldrig röra vid er . . . (Tar hennes
hand och håller den i sin). Vet er man
hvar ni är?

hon: — Han sof, när jag gick
hemifrån, men nu är han nog vaken, och då
frågar han alltid efter mig. Ingen af
tjänarna kan vara honom till lags . . .
Båda hans söner ä’ borta, som ni vet . . .
Och han afskyr legda sköterskor. . .
Hvem skulle ta vard om honom, om
inte jag?

han (trycker sina läppar mot hennes
hand och släpper den): — Gerda, kära
Gerda .. . Gerda, älskade . . . Jag fick
aldrig röra vid er — — Jag fick bära
kyssa era händer som jag aldrig förr kysst
en kvinnas hand.

Den råkar i svallning eller skälfning vid
den lättaste påverkan; liksom skaldens
sinnesorgan ha en större mottaglighet och
finare urskillning, liksom hans tanke
speglar tingens minsta skiftningar, krusas och
böljar också hans känsla för de luftdrag,
som svepa öfver dess ständigt rörliga yta.
Och särskildt utmärkande för hans andliga
konstitution är här, att han så starkt
reagerar äfven för tillsynes ringa och
obetydliga intryck. En fläkt blir i hans själ en
storm, en gnista tänder hos honom en
brand. Om man frågar, hvarpå denna
känslighet, denna lätthet för jubel eller
tårar beror, blir svaret, att hans fantasi
vid hvarje tillskyndelse sättes i gång, att
förnimmelsen däri insättes i dolda förbin-

NY SVENSK LYRIK

Af OLOF RABENIUS
III.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0596.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free