- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
559

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Ur bokmarknaden - Af John Gustavson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UR BOKMARKNADEN 559

som ingår som andra del i serien
»Vilddjurets rike», liksom f. ö. öfver alla hans
arbeten stråla idéerna om den mystiska
allföreningen och om slafvernas
världsmission som en dubbelstjärna.

I sagda roman för oss Meresjkovski till
den heliga alliansens, militärkoloniernas;
de hemliga sällskapens och de mystiska
sekternas Ryssland, och i liffulla, brokiga
stundom rätt löst förbundna scener rullar
författaren upp för oss en värld full af
oförmedlade motsatser, förtryck, blod,
pyrande missnöje och oklara svärmerier.
Det myllrar här af människor af alla stånd
och klasser, och snart sagdt alla, som under
Alexander I:s sista regeringsår eller i det
efter dennes död utbrytande
dekabristupproret spelade någon mera betydelsefull
roli, skymta åtminstone som hastigast.
Författaren förstår emellertid att
individualisera och lefvandegöra åtminstone de
mera framträdande figurerna i detta
underliga galleri af utlefvade ålderdomssvaga
ministrar, fanatiska poper, sofvande
mu-sjiker, romantiska konspiratörer och
mystiska själfplågare. Han har en påfallande
skarp blick för det själsligas och
kroppsligas sammanhang, och han förmår att
genom sammanställandet af yttre till synes
betydelselösa smådrag gifva oss en bild
af en människas psyke. Men han mäktar
ock att i några få repliker låta en
människa blotta hela sitt inre.

Ett mästerverk af psykologisk intuition,
genomträngande tankeskärpa, historisk
kunskap och subtil konst synes mig särskildt
hans teckning af Alexander I vara. Vi
komma här inpå lifvet på denne mystiker
och frihetsvän, halft uppriktig, halft
skådespelare, som, ehuru han drömmer om och
känner som sin uppgift att skapa ett
jordiskt paradis, där blott Kristus skulle vara
herre, ej mäktar genomföra en enda
verklig reform utan svag och feg ryggar undan
för allt motstånd och låter allt bli vid det
gamla, ja, skapar nya och ännu svårare
former af förtryck. Men likväl förmår han
ej, ehuru han genom angifvelse lärt känna
konspiratörernas planer och namn, låta
gripa och afrätta dessa. Ty han känner,
att gjorde han detta, då skulle han
oåter-kalleligen ha brutit med alla sina drömmar
och ha satt inseglet på att han svikit, hvad
han känt som sin uppgift. Hvad konspi-

ratörerna sträfva efter, är, det vet han,
blott hvad han själf bort gifva och
stundom drömt om att gifva, och afrättar han
dem, då afrättar han ock det bästa och
enda lefvande inom sig själf. Visserligen
inser han i stunder af plågsam klarsyn, att
han i realiteten längesen jordat dessa
drömmar, men han vågar ej se denna sanning
i ansiktet, vågar ej erkänna, att han, som
en af konspiratörerna säger, gjort det heliga
löjligt. Därför tiger han och gör intet, med
välbehag dröjande vid tanken att genom
en tronafsägelse göra sig fri från alla
svårigheter. Meresjkovski syftar emellertid
längre än till att gifva om än aldrig så
liffulla scener från en förgången tid eller
att teckna porträtt af enskilda historiska
personer. Han sträfvar att fånga något af denna
för Ryssland så betydelsefulla tidsperiods
andliga atmosfer och vill gripa de djupaste
dragen i denna tids andliga fysionomi.
Särskildt lyckas han att hos oss framkalla
ett djupt och lifligt intryck af den skarpa
motsättningen mellan den lilla revolutionära
klicken af resonörer, anstuckna af i8:de
århundradets idéologi och svärmande för
frihet, kultur, konstitution och republik men
undvikande att se den hårdlekta
verkligheten in i ögonen och oförmögna till
befriande dåd, och den stora sofvande ryska
massan, fullkomligt främmande och likgiltig
för alla dessa västerländska idéer och helt
gående upp i den fäderneärfda vördnaden
för den jordiske guden — tsaren. De enda
lifstecken, som här förspörjas, äro af religiös
natur. Vi förstå ock, att dessa
revolutionärer, när de slutligen liksom drifvas till
handling, måste misslyckas. Ja, vi känna, att
så länge denna motsättning ej är upphäfd,
och det är den ju ej den dag, som i dag
är, så måste alla frihetsrörelser i Ryssland
mynna ut i sanden.

Det är ju påtagligt, att författaren själf
anser, att det finnes något värdefullt och
omistligt både hos den för kultur kämpande,
revolutionära intelligensen och hos det för
kultur likgiltiga, på instinktplanet lefvande,
men religiöst lifaktiga ryska folket. Hvar
och en af dem har sin särskilda sanning,
och han låter åtminstone ett par af
revolutionärerna ana, att blott när dessa båda
sanningar sammangjutits i en enda, skall
Ryssland blifva fritt.

John Gustavson.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0606.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free