- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
573

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Melozzo da Forli. Af Carl David Moselius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MELOZZO DA FORLI 573

bilda oss en föreställning om den
ursprungliga kompositionen. Men det är
just den vi måste äga för att fä ett
intryck af hur högt Melozzo här står som
monumentalrumskonstnär. Fragmenten
säga oss dock, att han aldrig förr
behärskat förkortningarna med en sådan
suverän säkerhet eller gifvit rörelsen med
så stor frihet. Redan Vasari, som är
idel loford öfver de skickliga
förkortningarna, ser framförallt i Melozzo den
store perspektivikern, hvars betydelse för
den följande generationen just på detta
område han framhåller, i det han talar
om hur mycket ännu samtida konstnärer
lärt af Melozzos »mödosamma
undersökningar», som han uttrycker sig.
Vasaris ord skänka oss ett stod för vår
uppfattning af denna komposition som
utgångspunkten inom monumentalkonsten
för en ny epok: högrenässansen.

Samtidigt som uppgifterna växa och
bli monumentalare, blir Melozzos
formspråk större och strängare. Det är en
imponerande djärfhet och bredd öfver
dessa änglar och apostlar, både i form
och färg. Teckningen är energisk och
uttrycksfull, stundom kärf, färgen är
bredt påsatt, i stora, alltid harmoniskt
stämda plan. Som »högtidlig
kyrkomusik» har Schmarsow vackert
karaktäriserat koloriten i denna fresk. Vecken
äro tunga, pösande och monumentala.
Rörelsen är rik och fri.
Förkortningarna mästerliga. Änglarna äro burna
af en klassisk skönhetskänsla, apostlarna
af en mäktig idealitet. Ingen
individualisering längre. Konstnären söker och
når också det allmängiltiga och typiska
som han ger oss med öfvertygande
kraft. Den ideala skönheten, den
monumentala enkelheten och rörelsefriheten äro
klassiska drag, som säga oss att
högrenässansen är nära, ja, redan är här.

Det är en ovanligt snabb och
konsekvent utveckling Melozzo genomgått

MUSICERANDE ÄNGEL. FRESKOMÅLNING
(FRAGMENT)

under det tiotal år, vi följt honom
från de båda Marcusbilderna, öfver de
fria konsterna i Urbino och gruppbilden
i Vatikanen fram till denna sista stora
komposition. Di sotto in su-perspektivet
är den konstnärliga idé som binder dem
alla samman. Först gällde det endast att
komponera in en figur, sedan två, därpå
en hel figurgrupp i ett vanligt rum och
nu till sist att täcka absiden i en kyrka
med en rik figurkomposition. För hvar
gång har problemet komplicerats, men
krafterna ha växt med hvar ny, mer
kräfvande uppgift. Förkortningarna ha
ständigt genomförts med större djärfhet och
lätthet, rumskänslan alltjämt blifvit
starkare. Om vi hade haft i behåll den
sista kompositionen oskadad, skulle vi
säkert funnit, att längre kunde man inte
gå, här var allt sagdt. Melozzo hade
gjort sitt. Rafael kunde komma. Det
var fölrenässansens uppgift att förbereda
resultaten, högrenässansen däremot
förbehållet att räkna med dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0624.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free