Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Melozzo da Forli. Af Carl David Moselius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MELOZZO DA FORLI
575
MUSICERANDE ÄNGEL. FRESKOMÅLNING (FRAGMENT).
Girolamo, vid hvars hof i Forli Melozzo
troligtvis stannar till 1485.
Det enda verk vi känna från den tid
Melozzo arbetade i grefvens tjänst, det
sista autentiska arbete vi äga af hans
hand, är den s. k. Pestapepe. Den
målades ursprungligen som ett slags skylt
på väggen till hofspecerihandlarens hus
i Forli, där den satt inramad af Riarios
och Sforzas vapen. Där fick den sitta
i ur och skur ända till långt fram på
1800-talet, då man började få upp
ögonen för dess stora konstnärliga värde
och lyckades lösa den från väggen. Nu
hänger den efter en genomgripande
restaurering i pinakoteket i Forli.
För den perspektiviska effektens skull
har konstnären komponerat in Pestapepe
i en fönsteröppning högt öfver oss. Här
står han bredbent mot en mörk fond och
lyfter med kraft morteln öfver hufvudet,
färdig att stöta till. En häftig,
mästerligt återgifven rörelse — ytterligare
stegrad genom den trånga ramen —
genomfar hans kropp af den stora
ansträngningen, så att rockskörten fladdra upp.
Det är en naturalism i denna bild, som
för tanken till Castagnos fresker i Villa
Pandolfini. Motivet ha vi redan mött
hos Mantegna i Camera degli Sposi. Äfven
ansiktets stålhårda drag erinra om
Mantegna. Men Melozzo löser problemet
med en helt annan energi och
inspiration. Hur stort är inte afståndet
mellan de sköna änglarna på
Apostoli-fresken och den rustika naturalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>