- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
584

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Gammal tro och nya rön om drömmar. Af Gustaf Cederschiöld

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

584 GUSTAF CEDERSCHIÖLD

gamla litteraturen också andra
berättelser, som gifva vid handen, att drömmen
varit en fortsättning af den tankegång,
hvarmed personen i fråga under vaket
tillstånd företrädesvis varit upptagen.

Are frode omtalar i sin omkring 1130
författade bok om islänningarnas öden
intill år 1118, huru det gick till, då
man, mot slutet af 900-talet förändrade
ärsberäkningen på Island. Man hade
märkt, att — som det heter —
sommaren längtade in i våren, d. v. s. att den
beräknade sommaren, eller snarast
midsommartiden, då altinget skulle hållas,
mer och mer inföll under sådana
atmosfäriska och klimatiska förhållanden, som
visade, att det var vår och ej sommar.
Ingen kunde likväl utreda saken och
föreslå, hur felet skulle afhjälpas förr
än en man på altinget inför den
församlade menigheten utredde, att man
dittills räknat året alltför kort, och att
saken kunde hjälpas genom inskjutande
af skottdagar. Denne samme man hade,
förtäljer Are, förut drömt, att han
befann sig på altinget och där var den
ende, som var vaken, medan alla andra
sofvo. Sedan hade han tyckt sig sofva,
medan alla andra vakade. Detta
uttyddes ––mycket riktigt — så, att han

på altinget skulle hålla ett tal, till
hvilket alla skulle lyssna med stor
uppmärksamhet, och när han tystnat skulle
alla högt tilljubla honom bifall.
Ungefär så hade väl också denne spekulative
man föreställt sig utgången, medan han
grubblade öfver problemet.

Sammanhanget mellan nattens dröm
och dagens id, dess förhoppningar och
farhågor, planer och handlingar, detta
sammanhang har i de nyare skrifter om
drömlifvet, som jag lärt känna, rönt
jämförelsevis ringa uppmärksamhet. Det
är nog också riktigt, att en nutida
kulturmänniska både oftare och lifligare
drömmer om annat än om det, som i

vaket tillstånd mest är föremål för hennes
tankar och hennes sträfvanden. Och tron
på drömmen som framtidsspegel har ju
hos kulturmänniskan krumpit samman
till en ren obetydlighet. I diktningen
kan man visserligen ännu låta hjälten
— liksom fordom i verkligheten
Muhammed — ledd af drömda
uppenbarelser försöka det skenbart omöjliga och
lyckas. Så har Hostrup gjort i sitt
originella, hurtiga och roliga drama »Drøm
og Daad». Men det är väl möjligt, att
modärna forskare något för lagt
uppskatta de ömsesidiga verkningarna
mellan drömmar och medvetna tankar eller
handlingar. Bägge strömningarna mötas
ju och blandas i det undermedvetna,
»själens underjordiska värld»; och hvad
som där försiggår, kunna vi blott i ringa
grad utforska.

För forntidens människor var det,
som de hade upplefvat i drömmen, oftast
af minst lika stort värde och betydelse,
som det, de hade erfarit med sina yttre
sinnen. Visst fanns det tviflare, men
regeln var nog, att man ansåg sig böra
följa drömmens anvisningar, så godt
man kunde tyda dem.

Under den period af medeltiden, då
gammal vidskepelse börjat en smula vika
för förnuftsenligare uppfattning, möta vi
i Nordens historia en personlighet, som
var en handlingens man i högre grad
än alla hans samtida, men som tillika,
åtminstone enligt egen utsago, var en
drömmare i stor stil. Det är Sverre,
hvilken uppträdde med kraf på Norges
krona år 1177 och dog såsom obestridd
härskare i landet år 1202.

Hvad Sverre själf berättat om sina
drömmar, hafva vi uti uppteckningar,
som gjorts under hans lifstid, delvis
efter hans muntliga föresägande, eller
kort efter hans död, medan ännu
mången hade i friskt minne, hvad han
omtalat för dem. Så till vida tillhöra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0635.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free