Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Gammal tro och nya rön om drömmar. Af Gustaf Cederschiöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
586 GUSTAF CEDERSCHIÖLD
o. d., — då synes mig detta vara just
de drömbilder, vi kunde vänta af hans
anlag och förhållanden. Och när han
omtalar en dröm såsom varsel till
framgång eller motgång i ett tillämnadt
företag, så hade utan tvifvel drömmens
karaktär att gifva uppmuntran eller
varning bestämts af de slutsatser, till hvilka
han förut i vaket, medvetet tillstånd
kommit, slutsatser, som väl i regeln voro
riktiga, då de drogos af en så
skarpsinnig man, en man, som i så hög grad
förstod att bedöma människor och skaffa
sig kunskap om sakernas läge. Det
skulle också kunna sättas i fråga,
huruvida icke hans undermedvetna
kombinationsförmåga kunde under sömnen mera
ostörd än under vakandet få ut ett facit
ur alla de omständigheten på hvilka
utgången var beroende.
På det hela taget tror jag därför, att
när Sverre för sina män åberopade sig
på en dröm som förebud för det, som
skulle inträffa, då hade han verkligen
drömt något dylikt och menade själf,
att drömmen borde tydas i den riktning,
han sade.
En annan fråga är, om Sverre alltid
fullt exakt redogjorde för sina drömmar.
De, som i nyare tid anställt forskningar
öfver drömmars natur, pläga ju påpeka,
att man i allmänhet har svårt att med
fullständig noggrannhet ihågkomma och
återgifva sina drömmar; ofta ändrar man
omedvetet deras innehåll efter det vakna
tillståndets tankegång, efter
omständigheter, som inträffat sedan man vaknat,
o. s. v. Och särskildt när man tycker
sig finna, att en dröm har »slagit in»,
är det nog troligast, att man, sig själf
ovetande, har i någon mån lämpat det
drömda efter det skedda.
Af allmänt mänskliga psykologiska
grunder få vi alltså förutsätta, att Sverre
knappast kunnat berätta sina drömmar
i fullkomlig öfverensstämmelse med sin
förnimmelse under sömnen, huru
uppriktigt och ärligt han än velat göra det.
Om han därjämte afsiktligt och
medvetet tillåtit sig att göra några för
tillfället passande modifikationer i
dröminnehållet, är nog något, som alldeles
undandrager sig vårt bedömande.
Men att han själf trodde på sina
drömmar, visar sig enligt min
mening-tydligast af den sista bland hans kända
drömmar, den, som han berättade kort
före sin död. Det inträffade en gång
under hans sista sjukdom, att han hade
en sund sömn och efter den kände sig
något kryare. Han omtalade då, att
för honom i drömmen visat sig samme
man, som ofta förut i drömmen gifvit
honom pålitliga utsagor om, hvad som
skulle ske, och denne hade på hans
fråga, hur det skulle gå med sjukdomen,
svarat: »Bered dig att stå upp!» Vid
uppvaknandet yttrade Sverre, att han
själf ej visste, om detta skulle tydas
såsom löfte om uppstigande från
sjuksängen eller som en maning att tänka
på uppståndelsen.
Det förefaller mig (som jag redan i
min bok om konung Sverre uttalat)
alldeles orimligt att antaga, att den
dödssjuke mannen, hvars tankar under dessa
kritiska stunder riktades på åtgärder för
att trygga sonen obestridd arfsföljd och
på omtanke om sin egen själs frälsning,
skulle ha befattat sig med ett afsiktligt
bedrägeri genom uppdiktandet af en
sådan dröm, som ju inte kunde i minsta
mån gagna honom. Att drömmen har
sin spets i det dubbeltydiga yttrandet
»stå upp» (upprisna) kan omöjligt, som
Henzen tror, vara något intyg om
berättarens osannfärdighet. Tvärtom känna
drömforskare många exempel på, att en
person drömt, att en annan person gifvit
honom en gåta, som drömmaren själf
ej kunnat lösa. Också ett par andra
af de i Sverres saga omtalade dröm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
