- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
592

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Melancholia. Af Bertil Malmberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MELANCHOLIA

Af BERTIL AALABERG

Den man, hvars bittra öde skred
på skugglös stig, på blomlös hed,
må lägga tyst sin börda ned,
svept i din svala fred!
När allt är tomt, när allt är dödt
och kvällens klocka klingar sprödt,
din ljufva andning sofver
enhvar, som gått sig trött.
Du bleka gäst på stridens jord,
du rena skörd på konstens bord,
du doft, som sväfvar öfver
heliga skaldeord!

Ett hvalf jag såg, hvars milda sken

bar glans af nattblå ädelsten.

Dryadens gråt från trädets gren

droppade silfverren.

Och se! Det var din makt, som sändt

det höga under, hvilket händt:

jag hörde källor tona

som sköra instrument.

Hur lifvet går, förblir du den,

som efter slag och strider än

kan frälsa och försona

dagarnas färdemän.

Min själ var trött, min hand var svag,

i blek förvirring skred min dag,

då såg jag dig, då hörde jag

signade vingeslag.

Min väg var lång, min färd var svår,

jag flydde genom tomma år,

och hämnande erinyer

förföljde mina spår.

Men sel Då var det du, som gaf

en hamn till sist att hägnas af.

Där stodo höga pinjer,

dunkla mot vinblå haf.

Du blef mitt lif, du blef min brud

i tempeljungfruns skira skrud,

och veka vindars harpoljud

buro din ömhets bud.

När kvällens stjärnas stråle såg

fördolda ting i ödmjuk håg,

ditt ögas milda värme

i stjärnans öga låg.

Från stoftets armodsfulla värld

din skönhets makt, af tårar närd,

beskydde och beskärme

vandrarens vilsna färd!

Jag ofta såg din helga dans

i vigda lågors svala glans,

och kring din tunga törnekrans

tårarnas slöja spanns.

Du strödde liljor i ditt spår,

som blommat intill sena år,

och undrets kyss berörde

ditt jungfrugyllne hår.

Jag minns din blick, en spegel lik,

på fjärran världars bilder rik,

och i din sång jag hörde

sfärernas guldmusik.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0643.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free