- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
599

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Gustaf Janson. Af Ruben G:son Berg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GUSTAF JANSON 599

huset»: Det är ända resultatet som
skänker en mans arbete dess värde. För en
ungdom tör den åskådningen vara inte
bära naturlig i en tid som Ossian-Nilsson
kallat viljelseklet utan högeligen af gagn.
En mera framskriden ålder lär ända äfven
den hårdaste vilja, att enbart på
resultatet kan man inte afläsa värdesiffran.
Därtill är en mans värld blott alltför ofta
trög och ogestaltbar öfver måttan. Men
Gustaf Janson behöll alltid mera respekt
för resultatet än flertalet af hans kolleger,
liksom han alltid behöll samma litterära
tycke, som han lät Bagge ge uttryck åt.
Han var genomgående innehållsestetiker.
Det var honom olidligt med böcker, där
de skildrade människorna endast voro
driftnaturer och den berömda
psykologiska analysen bära sysslade med erotiska
förhållanden. Själf en af de obekymrade
naiva skaparna, hade han svårt att
uppskatta den ensidigt intellektualistiska eller
ensidigt emotionella vitterheten. Han
ville handling, starka viljor och tillräckligt
af yttre lif för att bära opp det episka
krafvet på framåtskridande och omväxling.
Ingen kan tvifla på, att det just var
genom viljekraften, förmågan att slå sig
igenom och komma fram, som En
uppkomling trots allt tett sig vard att
behandlas för Janson. Det är en
läsar-predikant, en olärd och mycket
världslig man, hvars innersta driffjäder är
viljan att från samhällets botten stiga till
dess höjder, d. v. s. bli förmögen eller
inflytelserik, helst båda delarna. Hans
väg är tämligen stenig, han snafvar
och halkar men blir hulpen och når sitt
mål. Den mera vederhäftiga än spännande
berättelsen visar, att Janson sökt djupare
grepp om karaktärerna och en helt annan
ämnesgruppering än förut. Han är ännu
alltjämt mera arbetare än behärskare af
språk och teknik, pröfvar sig fram,
oförtruten och orädd. En tvär omkastning
skulle med ens ge honom den rätta ving-

GUSTAF JANSON VID SÅGBOCKEN.
DJURSHOLM 1912.

kraften. Det var Paradiset (1900), och
skillnaden mellan denna och de
föregående böckerna är enorm. Det torra och
intresselösa i stilen ger rum för flytande
berättelse och lyrisk-målerisk skildring,
den fantasi som man förr inte anade,
kväfd som den var af all den metodiska
iakttagelsen af verkligheten, gjorde sig
fri och svang sig upp till härskare.

Som fortsättningar på denna
förstlingsarbetenas realism kan man betrakta
ett par af hans senare arbeten, den stora
stockholmsskildringen från 60- och
70-talet, Del gamla huset, och en mindre
väl balanserad uppfostringsberättelse,
Förlorade söner. Den förra har en af
hans mest egendomliga figurer, den lilla
flickan Margit Malm, en olycklig och
bitter varelse, hvars djupt tragiska öde
bränner sig in i minnet. Det är annars
äfven i denna bok för mycket af dödt
material och för litet af fantasi. Med dem
tog han för alltid afsked af själfva arten.

Det goda humör, som var Gustaf
Jansons faddergafva och som ligger till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0650.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free